. Ö
ms
er
es
tt
Nn -
f-
10
Ör
et
T-
D-
ke
Pp
säkert tänkt något på det
ska eller moraliska, ) kunna vara objecter
för detta brott, och att det-åsyftar ett nedsät-
tande af begreppet om deras moraliska värde.
Undersöker iman desemot Minervas defi-
nition, så finner man snart att den visa
mön klippt till honom alltför rymlig, An-
tagom t, ex. att en Predikant vid beskrif-
ningen af en-last, anstränger sig med den
största möjliga skarphet i ord; för att
väcka åhörarnes fasa och afsky för samma
last; antagom vidare ätt presten icke be-
höft hälften så mycket skarphet i ord ;
för alt göra sin sak begriplig, hvad har
då den arma presten begått, enligt Miner-
vas definition? Jo han har smädat, ty han
bar, som Minerva tydligen yttrat, brukat
Pelt öfverskott af skarphet i ord utöfver
hvad som fordrades för att göra sak be-
griplig) — Avtagom sedan att presten på
fleras: begäran ; såsom det ofta händer,
låter trycka sin skar predikan; hvad
blefve då följden? Jo, att Hr Hof. Cancel-
leren finge föranstalta, att någon Stads-
Fiskal skulle aktionera den andlige för-
fattaren för smädelse ooh sabbatsbrott. —
Till sådana resultater leder den lagfarne
Minoerväs utlydnivg öfver Tryckfrihetslagen.
Hennes ifrågavarande juridiska definition
har precist samma lyte som den platoni-
ska definitionen på menniskan, som råkade
få ett sådant omfång att den äfven inbe-
erep plockade tuppar. Och Minerva koket-
terar med logik!
Vore vår vishetsgudinna, såsom hon låt-
sar, verkligen bemma i förnuftsläran, så
skulle hon lätt bafva insett rigtigheten i
vår tolkning af det åberopade momentet i
Trycksrihetslagen.
Om det än vore det aldra makligaste Di-
gestions-Råd, som iklädt sig Vishets-Gudin-
dans skepelse, och denne velat erinra sig
något annat än kökslatin, så skulle han
gamla prin-
cipium exclust tertit, enligt hvilket allt
bvad som skiifyes af en fattig syndig men-
niska, är antingen sannt eller falskt; nå-
got tredje är icke tänkbart. Om ou Mi-
nerva besinnar detta, och tillika betänker
att lagstiftaren ej kunnat glömma denna
allmänna satts; så skall hon älven inse,
att begreppet om det Tryckfrihetsbrott,
som omtalas i 33; 12, e)j har sin sfer opp-
fylld, om man icke antager, alt detsamma
beslår deruti alt någon, för att förleda,
antingen framställer en materiel osanning
(gör en lögnagtig uppgift) eller gör en
skef och vrängd berättelse om eu materiel
sanning (vrängd framställning.) Utesluter
man någotdera, så får lagen nn lucka 3 ty
Kn SA iq at :olt
man bör märka, att de trycktrihetsbi
som bestå i smädelser och Fförgviphga
omdömen, hvarom Minerva jollrar, ej,lsåsom
bon inbillar sig, höra till detta lagrum,
utan afhandlas i fem föregående momenler
af 3 S Tryckfrihets-lagen. a
Det enda rigtiga som Minervas juridiska
las sd even enfk MS I PS ar
hennes medicin-.
tolkning al della lfapgrum, som Minerva
et, Gomp, vilja införa, snarvare. kunde ge
anledning att tänka på Jesuiterplostret.
Det år löjligt att höra, buru den hög-
visa gumman, sedan hon-skrikit att våra an-
märkningar varit materielt oristiga — ba
klagar att vi sakna tfogik, Vet då icke:
sjelfva Vishets Gudinnan, att logiken af-
handlar tankarres form, men icke deras
innehåll?
Det gifvas omdömen — säger Minerva —
hvilka, om man nagelfar, hefinnas vara
uppgifter, vare sig saltser eller berättelser.
Här måtte Gumman hafva slumrat; ty hvad
detta sladder skall betyda, kan icke fattas af
menskligt förnuft. .- Äro icke alla omdömen
satser? Det är då helt naturligt att äf-
ven vissa af dem äro det. Dessutom då
Minerva antager en väsentlig skillnad emellan
uppgifter och omdömen, så var det
orimligt att påstå det vissa omdömen sonm
noga nagelfaras befinnas vara uppgifter, Li-
kasåväl kan Minerva påstå, att om man rätt
snusförnuftigt nagelfar med vissa cirklar,
befinnas de vara trianglar. Då Miuerva
härnäst vill inpudra sina Prenumeranter med
något juridiskt filosofiskt lärdomsprof om
uppgifter och sattser , bör han betänka
salig Dumboms gyllene sats:
Det är omöjligt att förstå
Hvad ingen kan begripa.
Vi känna icke huru Mutter Minerva kun-
nat bedra oss med det ärorika nppdraget
att arbeta på Hr Hofcanslerns och Stadsfi-
scalernas omvändelse), liksom Svenske Med-
borgaren säges arbeta på de Edsvurnas sam-
veten. Vi känna icke så noga, som Mi-
nerva tyckes göra, huruvida någon omvän-
delse på dessa håll är af nöden; men, om
det än verkligen vore periculum in mora
i detta afseende, så öfverlemna vi dock hela
denna riksvårdande ongelägenhet åt anudans
män, önskande att Minerva sjelf, så framt
ej induratio extrema redan träffat henne,
ville betänka , hvad hennes frid tillhörer.
Vi önska, sedan hennes trolofvade Argus
som hittills varit en hederlig ungkarl nu
mera afsvurit den gamla liberala trosbekän-
nelsen, att de snart må fira sitt efterläng-
tade bröllop, hvarvid deras väninna Broberg-
skan bör blifva Brudtärnan. Minerva ore-
rade sist om daglist bröd; Argus har
lange skrikit på vatten,; och vi sluta der-
af alt utspisningen åtminstone blir god och
välförtjent då de slå sig ihop. Måtte de
sedan, i njutningen af den husliga sällheten,
afhålla sig från-alla de snedsprång och för-
villelser som utmärkt deras publicistiska
celibat.
) I allmänhet gifves det knappt något
land der omvändelse- verket är i sådant
svang som i Sverige. Huru många
omvändelser ske icke t. ex. under Riks-
dazgarne? Mången kokhet opponent
blifver vid mötets slnt så hal oeh rep-
til som en orm. Vi känna huru fri-