. Ö ms er es tt Nn f10 Ör et TDke Pp säkert tänkt något på det ska eller moraliska, ) kunna vara objecter för detta brott, och att det-åsyftar ett nedsättande af begreppet om deras moraliska värde. Undersöker iman desemot Minervas definition, så finner man snart att den visa mön klippt till honom alltför rymlig, Antagom t, ex. att en Predikant vid beskrifningen af en-last, anstränger sig med den största möjliga skarphet i ord; för att väcka åhörarnes fasa och afsky för samma last; antagom vidare ätt presten icke behöft hälften så mycket skarphet i ord ; för alt göra sin sak begriplig, hvad har då den arma presten begått, enligt Minervas definition? Jo han har smädat, ty han bar, som Minerva tydligen yttrat, brukat Pelt öfverskott af skarphet i ord utöfver hvad som fordrades för att göra sak begriplig) — Avtagom sedan att presten på fleras: begäran ; såsom det ofta händer, låter trycka sin skar predikan; hvad blefve då följden? Jo, att Hr Hof. Cancelleren finge föranstalta, att någon StadsFiskal skulle aktionera den andlige författaren för smädelse ooh sabbatsbrott. — Till sådana resultater leder den lagfarne Minoerväs utlydnivg öfver Tryckfrihetslagen. Hennes ifrågavarande juridiska definition har precist samma lyte som den platoniska definitionen på menniskan, som råkade få ett sådant omfång att den äfven inbeerep plockade tuppar. Och Minerva koketterar med logik! Vore vår vishetsgudinna, såsom hon låtsar, verkligen bemma i förnuftsläran, så skulle hon lätt bafva insett rigtigheten i vår tolkning af det åberopade momentet i Trycksrihetslagen. Om det än vore det aldra makligaste Digestions-Råd, som iklädt sig Vishets-Gudindans skepelse, och denne velat erinra sig något annat än kökslatin, så skulle han gamla principium exclust tertit, enligt hvilket allt bvad som skiifyes af en fattig syndig menniska, är antingen sannt eller falskt; något tredje är icke tänkbart. Om ou Minerva besinnar detta, och tillika betänker att lagstiftaren ej kunnat glömma denna allmänna satts; så skall hon älven inse, att begreppet om det Tryckfrihetsbrott, som omtalas i 33; 12, e)j har sin sfer oppfylld, om man icke antager, alt detsamma beslår deruti alt någon, för att förleda, antingen framställer en materiel osanning (gör en lögnagtig uppgift) eller gör en skef och vrängd berättelse om eu materiel sanning (vrängd framställning.) Utesluter man någotdera, så får lagen nn lucka 3 ty Kn SA iq at :olt man bör märka, att de trycktrihetsbi som bestå i smädelser och Fförgviphga omdömen, hvarom Minerva jollrar, ej,lsåsom bon inbillar sig, höra till detta lagrum, utan afhandlas i fem föregående momenler af 3 S Tryckfrihets-lagen. a Det enda rigtiga som Minervas juridiska las sd even enfk MS I PS ar hennes medicin-. tolkning al della lfapgrum, som Minerva et, Gomp, vilja införa, snarvare. kunde ge anledning att tänka på Jesuiterplostret. Det år löjligt att höra, buru den högvisa gumman, sedan hon-skrikit att våra anmärkningar varit materielt oristiga — ba klagar att vi sakna tfogik, Vet då icke: sjelfva Vishets Gudinnan, att logiken afhandlar tankarres form, men icke deras innehåll? Det gifvas omdömen — säger Minerva — hvilka, om man nagelfar, hefinnas vara uppgifter, vare sig saltser eller berättelser. Här måtte Gumman hafva slumrat; ty hvad detta sladder skall betyda, kan icke fattas af menskligt förnuft. .Äro icke alla omdömen satser? Det är då helt naturligt att äfven vissa af dem äro det. Dessutom då Minerva antager en väsentlig skillnad emellan uppgifter och omdömen, så var det orimligt att påstå det vissa omdömen sonm noga nagelfaras befinnas vara uppgifter, Likasåväl kan Minerva påstå, att om man rätt snusförnuftigt nagelfar med vissa cirklar, befinnas de vara trianglar. Då Miuerva härnäst vill inpudra sina Prenumeranter med något juridiskt filosofiskt lärdomsprof om uppgifter och sattser , bör han betänka salig Dumboms gyllene sats: Det är omöjligt att förstå Hvad ingen kan begripa. Vi känna icke huru Mutter Minerva kunnat bedra oss med det ärorika nppdraget att arbeta på Hr Hofcanslerns och Stadsfiscalernas omvändelse), liksom Svenske Medborgaren säges arbeta på de Edsvurnas samveten. Vi känna icke så noga, som Minerva tyckes göra, huruvida någon omvändelse på dessa håll är af nöden; men, om det än verkligen vore periculum in mora i detta afseende, så öfverlemna vi dock hela denna riksvårdande ongelägenhet åt anudans män, önskande att Minerva sjelf, så framt ej induratio extrema redan träffat henne, ville betänka , hvad hennes frid tillhörer. Vi önska, sedan hennes trolofvade Argus som hittills varit en hederlig ungkarl nu mera afsvurit den gamla liberala trosbekännelsen, att de snart må fira sitt efterlängtade bröllop, hvarvid deras väninna Brobergskan bör blifva Brudtärnan. Minerva orerade sist om daglist bröd; Argus har lange skrikit på vatten,; och vi sluta deraf alt utspisningen åtminstone blir god och välförtjent då de slå sig ihop. Måtte de sedan, i njutningen af den husliga sällheten, afhålla sig från-alla de snedsprång och förvillelser som utmärkt deras publicistiska celibat. ) I allmänhet gifves det knappt något land der omvändelseverket är i sådant svang som i Sverige. Huru många omvändelser ske icke t. ex. under Riksdazgarne? Mången kokhet opponent blifver vid mötets slnt så hal oeh reptil som en orm. Vi känna huru fri