r Ferie trimistere Te st? : IC
slafviska tjenare, och deremot aflägsna pä-
stan alla de patrioter som velat underhandla
med denna? Ministerens talare och skrift-
ställare hafva tagit till valspråk: Fred, char-
tan och allmän ordning, och tillika hafva
de anklagat sina motståndare för att önska
oordningar, Men månne det är detta som
åtskiljer dem? Nej, visserligen icke; ty i he-
la Frankrike finnes icke något parti som
betraktar oordning och krig såsom något
regeringssätt.
Det är egentligen om Julii-revolutionen,
som opinionerna åro delade, Oppositionens
deputerade och författare hafva i denna re-
volution sett folksuveränetetens triumf öfver
grundsatsen om kovungarnas af Gud förlä-
nade godtycke öfver nationerne: de hatva
selt det nationella oberoendets triumf öfver
konungaligans styrelse-maximer. Den sty-
relse, som främlingen hade påtrugat oss, har
måst gifva vika för en annan, utgången ur
meddelpunkten för en folkresning.
Men så har ej ministeren förstått revolu-
tionen; enligt dess tanka har folket genom
revolutionen icke förvärfvat sig andra rät-
tigheter, än att återkomma i samma belä-
genbet som dagen före dess utbrott.
?Då ministeren sålunda i revolutionen ic-
ke sett något annat än ett utbrott af tillgif-
venhet för den sakernas ordning som euligt
lag existerade under Ludvig XVHI och
Carl Xy var det naturligt, att ministeren
skulle omgifva sig med alla de personer
som bidrogo att grundlägga restaurationen,
och aflägsna alla dem, som vägra att ingå
på samma plan. Likaledes skulle alla de
journaler som hade understödt pluraliteten
bland legitimitetens ministrar, blifva den nu-
vårande administrationens organer eller för-
svarare.
Häraf är således klart, att den politiska
kamp, hvartill vi alla dagar äro vittnen,
icke är någon strid emellan ordningens och
anarkiens anhängare, hvilket man är så ar
gelägen att få folket att tro, utan det är en
strid emellan Julii-revolutionens och restau-
rationens grundsatser; emellan folksuveräni-
tetens och legitimitetens; emellan grundsat-
sen af hvarje folks oberoende inom sig sjelf,
och den anda som herrskat i alla Congres-
ser, ifrån traktaten i Pilnitz till Conferen-
sen i Louvdon.