r Ferie trimistere Te st? : IC slafviska tjenare, och deremot aflägsna pästan alla de patrioter som velat underhandla med denna? Ministerens talare och skriftställare hafva tagit till valspråk: Fred, chartan och allmän ordning, och tillika hafva de anklagat sina motståndare för att önska oordningar, Men månne det är detta som åtskiljer dem? Nej, visserligen icke; ty i hela Frankrike finnes icke något parti som betraktar oordning och krig såsom något regeringssätt. Det är egentligen om Julii-revolutionen, som opinionerna åro delade, Oppositionens deputerade och författare hafva i denna revolution sett folksuveränetetens triumf öfver grundsatsen om kovungarnas af Gud förlänade godtycke öfver nationerne: de hatva selt det nationella oberoendets triumf öfver konungaligans styrelse-maximer. Den styrelse, som främlingen hade påtrugat oss, har måst gifva vika för en annan, utgången ur meddelpunkten för en folkresning. Men så har ej ministeren förstått revolutionen; enligt dess tanka har folket genom revolutionen icke förvärfvat sig andra rättigheter, än att återkomma i samma belägenbet som dagen före dess utbrott. ?Då ministeren sålunda i revolutionen icke sett något annat än ett utbrott af tillgifvenhet för den sakernas ordning som euligt lag existerade under Ludvig XVHI och Carl Xy var det naturligt, att ministeren skulle omgifva sig med alla de personer som bidrogo att grundlägga restaurationen, och aflägsna alla dem, som vägra att ingå på samma plan. Likaledes skulle alla de journaler som hade understödt pluraliteten bland legitimitetens ministrar, blifva den nuvårande administrationens organer eller försvarare. Häraf är således klart, att den politiska kamp, hvartill vi alla dagar äro vittnen, icke är någon strid emellan ordningens och anarkiens anhängare, hvilket man är så ar gelägen att få folket att tro, utan det är en strid emellan Julii-revolutionens och restaurationens grundsatser; emellan folksuveränitetens och legitimitetens; emellan grundsatsen af hvarje folks oberoende inom sig sjelf, och den anda som herrskat i alla Congresser, ifrån traktaten i Pilnitz till Conferensen i Louvdon.