fredssystemet. Det är häraf, som den förnämsla apan härstädes tagit sig anledning att insinnera, att äfven samma ministeres inre åtgärder, hvilka så mycket likna den Heliga Alliansens ostlars, vunnit Kamarens bifall, hvilket påstående samma apa debiterar med er oförskämdhet som endast har sin like — i dess tystnad öfver alla tidens märkligaste företeelser af reaktion iler förtryck, eller dess egna försök att förstöra den obetydliga grad af allmän anda, som kan hafva bildat sig här i föderneslandel. Så förhåller det sig likväl icke. Först och främst har kamaren uttryckligen förklarat sig för folksuveräneteten , som är. Hr Perrier en nagel i ögat. Sedermera uttalade den i sin adress en skarp protest emot Ministerens sätt alt tillsätta embeten och dess havdlingssätt i afseende på oroligheterna i Vendde: devefter tvang den Ministeren, att föreslå ärftilighetens upphäfvande som Hr Pårier så gerna hade velat bibehållas äfven förklarade den sig mot Ministerens förslag, i afseende på det beskattningsbelopp som erfordrades för att blifva valman, och nedsatte detta belopp; sluteligen medförde den förra posten underrättelse om en ganska vigtig votering, som Ministeren tappade, och hvilken hade stort inflytande på dess godtyckliga makt att till-sätta embeten. Är det deremot fråga om de utrikes affarerna, så vill kamaren hafva fred nästan till hvad pris som helst. Detta har också Hr Perrier ganska, rigtigt förstått att begagna. Med ändamål att under hvilka skiften i meningarna som helst kunna bibehålla sin höga plats, ger ban derföre, ehuru ogerna, småningom efter af sina åsigter I den inre politiken , men försvarar under reträtten steg för steg sin terräng. Om detta förfarande är väl icke så aldeles aktningsvärdt då det strider emot den hittills följda vanan, atten Minister, som ej kan genomdrifva sitt system, afgår — så är det likväl politiskt, och man kan i allt fall icke undgå att medgifva verkligheten af det resultat hans system frambragt, att krediten och förtroendet börja återkomma. Men dessa fördelar i allmänna tänkesätt vel han att begagna på ett mindre aktningsvärdt sätt, nemligen derigenom att han, så ofta hans förslag möta opposition, brukar skrämma Deputerade kamaren för krig, likasom man skrämmer barn för busen, för att få den att gå in på sina ideer. Så t ex. förklarade han, att om man icke ville gå in på revision äf artikeln om Pärskapet, så svarade han ej för freden, 0. s. v. Detta gjorde likväl endast de första dagarna någon effekt, som man nogsamt sett af besluten, I allmänhet förekommer sinnesstämningen enligt resandes och correspondenters berättelser sådan, att Conseljpresidenten njuter ett visst ansecende för fastheten i sin karvakter och sitt våsende, men deremot ingalunda är älskad, och man tillskrifver enda orsaker till hans ERA —— RR RER RER OR N