ucuUs TOT ufiugadt OLCIP SF AUUC-TATLCT9 UaLUT, seem
Förgäfves. Min röst var en ropandes i ök
nen. Man ville i mig endast se en St. Si-
monist, en sjuklig sentimentalist, en svär-
mare, en revolutionär, radikal, en jakobin 3
ty namn på sina motståndare fattas aldrig
dem, som vilja opåtaldt förtrycka och Ief-
va i lugn på mensklighetens graf. — Jag
sökte menniskor, verkliga. menniskor, som
voro och ville något, oberoende af deras e—
golsm och, partianda, deras embetsmanna-
och societetsförhållanden, deras ekonomiska
sträfvande. — Jag sökte dem i allmänna sam-
qväm, då jag trodde mig sakna dem i den
enskilda Societeten. Jag har icke finnit
hvad jag sökte. Innerligt är jag dock öf-
vertygad, att den närvarande tiden bär en
bättre i sitt sköte, att inom 20 till 30 år
en värdigare, kraftfullare och mera bildad
man skall framstå att visa i ett klanene ljus
hvad jag velat. Och jag har då ieke lef-
vat förgäfves; och man skall då kan hända
inse, att jag- icke varit oförtjent af upp-
märksamhet, att det svårmod, den sjukliga
sentimentalitet, den böjelse för paradoxer
och Extreme man tillagt mig, — om de
funnits — varit af den ädlare arten, och
haft sin grund i aning och medvetande om
en bättre vishet än Journalisternes och Di-
plomaternes, af en mera djupgående och
omfattande princip för politik, för bildning
och uppfostran, ån dessas, som tro. sig stå
på höjden derföre, att de icke stå på dju-
pet, som äro klara endast genom sin ytlig-
het och friska och kvaftfullä endast genom
sin fräckhet. — Måhända skall man en gång
finna, att jag kunnat verka något godt för
I mitt slägte, om man tillåtit mig att göra
det på mitt sätt, att om. mina skrifter gäl-
ler hvad en vän sade om mitt sätt att rä-
sornera? du synes alltid utgå ur ett ore-
digt chaos, och det är, obegripligt hvari-
från du på en gång kan utveckla. så mye-
ken: klarhet. — Mängden anser för oreda
hvad som icke öfverenstämmer med dess van-
liga sätt att se, och- vill aldrig begripa, att
hvad den genast förstår, blott kan vara det
förut bekanta. — Det vissa är, att få me-
nat menskligheten bättre än jag, att få va-
rit mera beredda, att, för helgden af dess
högsta: intressen uppoffra alla yttre fördelar
och sjelfva lifvet. Mig fattades kanske, för
att bättre lyckas, endast en. verkelig vän,
som, ekonomiskt klokare, ledt mig genom
Stockholmslifvets labyrinther; som gifvit en
. bestämdare rigtning åt mina idders och kän-
slors flödande åder, som värderat mig och
mitt sträfvande nog, för; att till mitt bästa
offra en. liten del af sin tid och sitt eke-
nomiska förstånd. Allt hade då utan tvif:
vel varit annorlunda. Nu bar man icke eos
vårdat sig, att med en Recension, som för
tjent- detta: namn, hedra denna Stat- sonr
Uppfostrings-fnastitut dettv litterära The—
ma , som, ehwad fel de än! må äga; detk
ostridigt äro Idt-rikarve :och mångsidigare,