lefde 1i-hans minne, Hon svär utan stvifvel
en af dessa gqvinnor, hvilkas blotta namn i;
själen väcker den rörelse, den melankoli
och saknad som ovilkorligt tramkallar ut-
2:opet: Ack, om Nichade kännt henne!
En afton, då Fru W... bjudit, sina sy-:
-strar och några af sina winner till sig, kän-
de hon sig bastigt !opasslig. . Man visste väl
iatt pesten rasade i Konstantinopel, men devna
dundsplåga skördade få offer och lade än-
uu icke hunnit till en fristad som beboddes
af de tristno, - Sällskapet anade: så litet att
farsvttn var 1 granpskapet , att det samlade
sig kring -värdinnan och , nästan mängrannt
undersökte hennes puls. — Oäktadt sitt
-itlamående forbatte hon ett påbegynt
porti vid whistbordet, och när samlingen
tipplöstes, tryckte alla hennes-hand och hon
skysste? sin: far och sina systrar. t
Echern tilltog under! natten; och då mor-
gobsolen inträngde genom fenstret såg hon
spå handen der fivgrarne gå tillsammans en.
sbulnad af svart och röd färg. Nu var hon
ej längre okunnig om sitt öde; dock ville
-hon ej mMämna något åt sin man. Hon tog
-sitt barn som hvilade vid:hennes bröst och
lade det i vaggan samt afvaktade tiden då
2 hon (kunde efterskicka Ssin far, -
Hon var ensam då -Z kom. -Sorgsen
visade hon honom handen, och han märk-
te med fasa tecknen till sjukdomen. Likväl
:hyste han ännu n gnista hopp och hasta-
de genast ut: för att söka en af de läkare
Som :-uteslutånde egnat :sig åt studium af
pesten och genast vid sjukdomens: början i-
genkänna densamma. Doctorn kom; och
- hela familjen försänktes i den djupaste för-
skräckelse då han förklarade satt Fru Wi
svar ongripen af: pesten. -Knvapt voro;dessa
:6örd uttalade förrän hvar och en :hastade
vatt fly. Domestikerne, som vore kristne
från Pera och icke delade Turkarnes fata-
-lism, förskräcktes och ville icke längre stad-
nå qvar ichuset; hennes man som intogs af
bäfvan var den förste att öfvergifva henne,
Då denna qvinna, som med ett hevoiskt
hjelteniod burit först fruktan och sedan oöf-
vertygelsen att vara anfallen af pesten, såg
sig öfvergifven, och att man fråntog: henne
den älskade dottern: — då öfvergåfvo hen-
pe krafterna, heta tårar fuktade hennes
Kinder, och hon sade till sin far som stad-
nat qvar hos henne, och hvars ansigte ut-
tryckte ängslan och förtviflan: Alla lem-
na mig, och Ni, min far, vill icke göra
det! — Aldrig! mitt barn, svarade den
olycklige fadren, som icke tänkte på sin e-
gen säkenhet; och nu omfamnade han sin
dotter och mottog giftet från hennes läppar.
Från denna stund lemnade alla huset utom
far och dotter, Läkaren och en gammal
Turk, som, stärkt af Korans läror, erbjöd
sin omsorg och sin tjenst åt denna qvinna,
hvilken ingen Frank i Pera för alla jor-
dens skatter vågat nalkas, åt denna qvinna,
aAa Elan nifsuanan af mala herrar cutrar