lefde 1i-hans minne, Hon svär utan stvifvel en af dessa gqvinnor, hvilkas blotta namn i; själen väcker den rörelse, den melankoli och saknad som ovilkorligt tramkallar ut2:opet: Ack, om Nichade kännt henne! En afton, då Fru W... bjudit, sina sy-: -strar och några af sina winner till sig, kände hon sig bastigt !opasslig. . Man visste väl iatt pesten rasade i Konstantinopel, men devna dundsplåga skördade få offer och lade änuu icke hunnit till en fristad som beboddes af de tristno, Sällskapet anade: så litet att farsvttn var 1 granpskapet , att det samlade sig kring -värdinnan och , nästan mängrannt undersökte hennes puls. — Oäktadt sitt -itlamående forbatte hon ett påbegynt porti vid whistbordet, och när samlingen tipplöstes, tryckte alla hennes-hand och hon skysste? sin: far och sina systrar. t Echern tilltog under! natten; och då morgobsolen inträngde genom fenstret såg hon spå handen der fivgrarne gå tillsammans en. sbulnad af svart och röd färg. Nu var hon ej längre okunnig om sitt öde; dock ville -hon ej mMämna något åt sin man. Hon tog -sitt barn som hvilade vid:hennes bröst och lade det i vaggan samt afvaktade tiden då 2 hon (kunde efterskicka Ssin far, Hon var ensam då -Z kom. -Sorgsen visade hon honom handen, och han märkte med fasa tecknen till sjukdomen. Likväl :hyste han ännu n gnista hopp och hastade genast ut: för att söka en af de läkare Som :-uteslutånde egnat :sig åt studium af pesten och genast vid sjukdomens: början igenkänna densamma. Doctorn kom; och hela familjen försänktes i den djupaste förskräckelse då han förklarade satt Fru Wi svar ongripen af: pesten. -Knvapt voro;dessa :6örd uttalade förrän hvar och en :hastade vatt fly. Domestikerne, som vore kristne från Pera och icke delade Turkarnes fata-lism, förskräcktes och ville icke längre stadnå qvar ichuset; hennes man som intogs af bäfvan var den förste att öfvergifva henne, Då denna qvinna, som med ett hevoiskt hjelteniod burit först fruktan och sedan oöfvertygelsen att vara anfallen af pesten, såg sig öfvergifven, och att man fråntog: henne den älskade dottern: — då öfvergåfvo henpe krafterna, heta tårar fuktade hennes Kinder, och hon sade till sin far som stadnat qvar hos henne, och hvars ansigte uttryckte ängslan och förtviflan: Alla lemna mig, och Ni, min far, vill icke göra det! — Aldrig! mitt barn, svarade den olycklige fadren, som icke tänkte på sin egen säkenhet; och nu omfamnade han sin dotter och mottog giftet från hennes läppar. Från denna stund lemnade alla huset utom far och dotter, Läkaren och en gammal Turk, som, stärkt af Korans läror, erbjöd sin omsorg och sin tjenst åt denna qvinna, hvilken ingen Frank i Pera för alla jordens skatter vågat nalkas, åt denna qvinna, aAa Elan nifsuanan af mala herrar cutrar