så mycket troligare som man redån i lägret vid Bolismow erfarit, huru sorgfälligt fienden undvek hvarje allvarlig träffning med vår arm i granskapet af. Warschau. Också hade -Ryssarne blott förskansat sig sjelfva och ,kringränt staden, hvaraf rimligen ej kunde dragas annan slutsats än att de väl skulle akta sig att angripa. MHungern hotade, att blifva vår undergång. Detta var ock Generalernes öfvertygelse. Under sådana förhållanden återstod intet annat än att leverera en slagtning under bhufvudstadens murar, hvilket förkastades af KrigsRådet, eller att skieka en stark armdefördelning öfver på högra Weichselstranden för att inhemta proviant åt hufvudstadeao. Sedan, enligt General-Qvartermästaren Prodzynskis plan, en så tillväcklig ansedd styrka blifvit qvarlemnad för att skydda staden, skickades General Lubienski med en stark Cavalleridivision in i Woiwodskapet Plotzk och General Romarino med 18000 man och öfver 40 kanoner, med: ordres att kasta sig in i Podlackien. Båda dessa expeditioner kröntes af den lyckligaste framgång. (Forts. e. a. g .)