med deputationens talvikhet. Borg mästaren vinkade med handen, ordnade deputationens ställning. Derefter, och sedan alla skrapvingar med fötterna samt andre förberedande åtgärder blifvit undangjorde, framträdde han närmare och uppläste ett skvifvet tal, utmärkt dels för det urval af artigheter hvarmed det var kryddadt, och dels för de straffande ord, såsom brännmärka m. m. hvilka ägnades åt de brottslige Örebroboer hvilka dristat att i Aftonbladet offentligen klandra Herr Grefvens åtgärder. Vidare föreställe man sig Rådmannen Lundmark , bvilken, just i det ögonblick då, efter det Borgmästarens tal var ändadt, Hr Grefven med. ordet på läpparne ärnade följa med sitt svar, framträdde och ödmjukligen anhöll att äfven få ordet, samt efter erhållet tillstånd dertill, med en mer än försvarlig Talarestämma, uppläste ett så lydande tal: Högvälborne Hr Gr. och Landshöfdinge! Det är med både förundran och bedröf-, velse vi nu fått erfara det ändamålet med Stadens inne vånares uppvaktning hos Hr Gr. och Landsh. förmenes vara att tillkännagifva detta samhälles missnöje med hvad Aftonvbladet, nyss omtaladt, invehåller, och att tolka stadens innevånares tillfredsställelse öfver de åtgärder Hr Gr. och Eaudsts vidtagit — Det kunde och kan aldrig fa!la oss.in att missleda någon, minst Länets Styresman i begreppet om allmännaste. opinionen här i staden viså vis Hr Gr. och Landsh. administrativa åtgärder, och vi hafva derföre tagit oss fribeten att uppvakta Hr Gr. och Eandsh , it ändamål att högtidligen förklara, det vi tallt dela de tankar hvilka i Aftonbladet blifvit tillkännagifnr, samt hufvudsakhgast för att anhålla, året Hr Gr. och Lavdsh. hädanefter; ull egen och vår såkerhet behagade i bestömmandet af våra skyldigheter på ett mera grannlaga. sätt lagttaga och afse våra medborgerliga frioch rättigheter. Vi skulle eljest tör mycket hafva misstagit oss. då vi, i en mild och vis Regering, likasom i besvurne Grundlagar, trott oss äga en borgen för dessa frioch raättigheters oberoende af det tilläfventyrs öfver Eagens gränsor sträckta Embetsmannaväldet. — Att Rådmavnen med största tillbörkghet begagnade ordet vi skall säkrast bekväftas dels af den omständigheten, att, så snart ban slutat orda, minst 40 röster bland de deputerade, med uttrycken det är vår tänka — ju! det är vår tanka alfvarligen tillkänna. gåfvo sitt bifall åt Rådmannens tal: dels deraf att, sedan Hr Gr. och Lavdsh. efte ; något betänkande, förklarade det han, som stöde på den plats i samhaället, der han icke kunde göra ala till: viljes, likväl hoppades att pluraliteten gillade hans åteärder — ,