med deputationens talvikhet. Borg mästaren
vinkade med handen, ordnade deputationens
ställning. Derefter, och sedan alla skrap-
vingar med fötterna samt andre förbere-
dande åtgärder blifvit undangjorde, fram-
trädde han närmare och uppläste ett skvif-
vet tal, utmärkt dels för det urval af ar-
tigheter hvarmed det var kryddadt, och dels
för de straffande ord, såsom brännmärka
m. m. hvilka ägnades åt de brottslige Öre-
broboer hvilka dristat att i Aftonbladet of-
fentligen klandra Herr Grefvens åtgärder.
Vidare föreställe man sig Rådmannen Lund-
mark , bvilken, just i det ögonblick då,
efter det Borgmästarens tal var ändadt, Hr
Grefven med. ordet på läpparne ärnade följa
med sitt svar, framträdde och ödmjukligen
anhöll att äfven få ordet, samt efter er-
hållet tillstånd dertill, med en mer än för-
svarlig Talarestämma, uppläste ett så ly-
dande tal:
Högvälborne Hr Gr. och Landshöfdinge!
Det är med både förundran och bedröf-,
velse vi nu fått erfara det ändamålet med
Stadens inne vånares uppvaktning hos Hr Gr.
och Landsh. förmenes vara att tillkänna-
gifva detta samhälles missnöje med hvad Af-
tonvbladet, nyss omtaladt, invehåller, och
att tolka stadens innevånares tillfredsstäl-
lelse öfver de åtgärder Hr Gr. och Eaudsts
vidtagit — Det kunde och kan aldrig fa!-
la oss.in att missleda någon, minst Länets
Styresman i begreppet om allmännaste. o-
pinionen här i staden viså vis Hr Gr. och
Landsh. administrativa åtgärder, och vi
hafva derföre tagit oss fribeten att uppvakta
Hr Gr. och Eandsh , it ändamål att högtid-
ligen förklara, det vi tallt dela de tankar
hvilka i Aftonbladet blifvit tillkännagifnr,
samt hufvudsakhgast för att anhålla, året
Hr Gr. och Lavdsh. hädanefter; ull egen
och vår såkerhet behagade i bestömmandet
af våra skyldigheter på ett mera grannlaga.
sätt lagttaga och afse våra medborgerliga
fri- och rättigheter. Vi skulle eljest tör
mycket hafva misstagit oss. då vi, i en mild
och vis Regering, likasom i besvurne Grund-
lagar, trott oss äga en borgen för dessa
fri- och raättigheters oberoende af det till-
äfventyrs öfver Eagens gränsor sträckta Em-
betsmannaväldet. —
Att Rådmavnen med största tillbörkghet
begagnade ordet vi skall säkrast bekväftas
dels af den omständigheten, att, så snart ban
slutat orda, minst 40 röster bland de depu-
terade, med uttrycken det är vår tänka —
ju! det är vår tanka alfvarligen tillkänna.
gåfvo sitt bifall åt Rådmannens tal: dels
deraf att, sedan Hr Gr. och Lavdsh. efte
; något betänkande, förklarade det han, som
stöde på den plats i samhaället, der han icke
kunde göra ala till: viljes, likväl hoppades
att pluraliteten gillade hans åteärder —
,