effectsökande phraser, af latinska ordspråk
och sentencer som på det curiösaste sält ih-
flickas i hans anföranden, hans långa peri-
phraser och cirenumlocutioner då ett enda
ord kunnat tillfyllest. återgifva ideen, så
måste man medgifva att Sir Charles We-
thefell är den mest egna bland Juridiska
talare,
Ute på gator och promenader är han
ännu besynpherligare. Han kläder sig så löj-
ligt att inan skulle tro det han alltid bade
en för tillfället lånt drägt. Han nyttjar
hvarken spännen eller hängslen, men hans
väst är vaoligen tillräckligt lång att be-
ticka linningen på byxorna, hvilka då de
af ingenting hållas uppe vanligen släpa i
marken. Han nyttjar vanligen två rockar;
den undra är alltid i yttersta grad sliten
den yttersta också ganska nött. Skörtena
få efter behag flaxa i vinden under det han
med händerna, nedsänkte i byxfickorne, ha-
star åstad med långa steg och mumlar för
sig sjelf mellan tänderne. Hans halsduk är
icke lagd i veck utan vriden som ett rep, och
man ser lätt att de händer som snott honom
kring halsen icke varit bland de renaste.
boj
Han bär grofva skor hopknutna med trådband
som ursprungligen äro svarta, men hvilka
vu jemte hatten, af ålderdom antagit en
rödaktig färg. I denna drägt anträffas han på
Londons gator, narraktig och full af infall,
talande några lustiga ord till en, helsande
på en annan, nickande åt den tredje etc.
Hopen som igenkänner honom ropar med
bög röst: Se der den gamla hederliga Char-
les Wetherell,
Det försäkras allmänt att hans egenheter
ingalunda äro tillgjorda; troligen härröra de
från häns idger om oberoende och hafva
blifvit rotfastade af mångårig vana. Mån-
ga lustiga anekdoter berättas om hans lef-
nadssätt, innan han ännu besökte hofvet.
En liten spegelbit skall ba varit fästad vid
väggen i hans rum, och vid den gjorde han
sin toilette. Steg då någon, med hvilken han
hade angelägna göromål, in, medan han ra-
kade sig, glömde han aldeles att han ic-
ke slutat, och hela dagen såg man på
hans ansigte en skorpa af stelnadt tvålskum,
sedan morgonen, och den han ingalunda a-
nade eller kom ihåg. Stundom ser man ho-
nom gå med häftiga steg; hans sinne är
uppfyldt af föremål; hans läppar äro i rö-
relse, han synes nedsänkt i djupa tankar.
Om han då, i det han går förbi en bod,
får ögonen på någon vara som faller honom
i smaken, stannar han och kan stå qvar en
halftimme utan att förändra ställning, med
blicken orörligt fästad på samma föremål.
Men vi vilja icke längre hålla oss vid hans
besynnerligheter, utan betrakta honom från
en högre ståndpunkt.
(Forts, e. a. g..
Nyköping den 78 Nov. (Utdrag af ett bref).
I dag på morgonen inträfiade här en i sitt slag
egen händelse, som i början, innan dess orsak var