tande. Ett enda säkert medel kunde ännu gifvas att komma till detta mål, nemligen om K. M:t, för att befordra RB. St. afsigt med myntbestämningen, och med afseende på svårigheten att på annat sätt komma: till ändamålet, skulle i så måtto behaga förändra dess nåd. beslut i det svar Fullmäktige förut erhållit, att K. M. utsatte en sådan bestämd tid, och helst på sätt Hr Morsing yttrade, gevast, efter det Banken erhållit sitt sista silfverqvantum. Man skulle då utan tvifvel få se talrika anbud till 136, ja kanske 134 skillingar, för de ännu bristande 700,000 Yr:dr, emedan leverantören kunde åtnöja sig med en jemförelsevis obetydlig vinst, då han snart återfick kapitalet i silfver; och hela operationen snart sagdt blott vore en inoch utvexling af samma valuta; äfvensom all farhåga i och med detsamma vore häfven för den stagnation i rörelsen genom kapitalernas uppsägning, cuär kapitalisten icke mera borde hafva skäl att tvifla på helgden af den utaf Konung och Ständer gemensamt beslutade mynthbestämningslag, som då genast trädde i verksamhet. Ett sådant beslut å Regeringens sida skulle utan tvifvel emottagas med största tacksamhet, och ännu kunna förena de skiljakliga åsigter som önska reda och ordning i myntväsendet, nian äro oense om medlen dertill. !