sällskapet i Lausanne, En bondhustru från Mezeray nära Lauis sanne, vid namn Iouise Blanchard, 31 år! gammal, af stark kroppsbyggnad, hade, enj ligt sitt eget yttrande, för 4 år tillbaka rä1 ; kat nedsvälja något som hon tyckte likna Is en orm, bland källvatten af dålig beskaffenI het. Allt ifrån denna tid har hon varitig ansatt af betydliga uppsvällningar i magen, L åtföljda af kräkningar, häftig smärta, a ga och bullersamma rörelser uti denna del af kroppen, hvilket allt i förening med andra omständigheter gaf anledning att a moda det hov var hafvande och nära sin nedkomst. En i detta tillstånd nedsväljd kopp mjölk fördref i ögonblicket och likasom j fa. MM mm IBA IAN Me Pm ID OU -—-— rr OJ) en förtrollning alla dessa symptomer, men då detta medel icke an vändes, fortforo samma symptomer som vanligt. Blekhet kräkningar och svimningar dröjde icke att åter infinna sig. Detta tillstånd som vanligtvis varade åtta å tio minuter, och som jag flera gånger observerade, slutades med uppkastning af blod, mer och mindra ymnigt, och stark mattighet. Denna sjuka, som af flera Läkare blifvit behandlad, anhöll äfven den 22 Augusti 1531 om mitt biträde. Hon föreföll mig). då som om hon gick i pionde månaden. Sedan jag flera gånger noga examinerat hen-. ne och låtit henne förtära ymnigt mjölk, blef jag öfvertygad att bon icke var hafvande, utan att orsaken till hennes lidanden var någon helt annan, I denna öfvertygelse började jag med min behandling af sjukdomen, hvilken egentligen hade för afsigt att lindra hennes plågor. Efter en veckas förlopp uppkräkte hon en stor mask som såg ut som en metmask. Efter detta ögonblick yppades de omförmälta symptomerne med mera häftighet än förr. Jag ansåg mig derföre böra använda verksamma medel. Efter uppkastningarne infann sig svaghet, svimning och en ytterlig oro. Slutligen, den 3 September, uppkastade denna dvinna, uti närvaro af flera både manliga och qvinnliga vittnen, bakdelen af en någorlunda stor orm och fyra andra små, liflösa, fyra tum långa ormar. 3 Efter detta ögonblick förminskades hennes plågor. Emedlertid tillkännagåfvo de fortfarande qväljningarne, den stinkande andedrägten och den uppkastade halfva ormen, att det obda ännu icke fullkomligt var häfvet. Samma medel som befordrade den förra uppkastoingen användes å nyo, och dagen derpå uppkräkte bon åter ett hufvud och tvänne serskilta delar af en orm, hvilket allt, förenadt med den förra delen, bildade en orm af 12 till 14 tums längd. Hon uppkastade ytterligare fyra små fyra tums ormar, hvilka, lika de föregående, voro af elt stort slag. Från detta ögonblick upphörde aldeles plågorna och svullnaden: upLs I oo i mm fm sa ss so dl mA