oss blifvit omnämndt? Må man, för att bedömma vårt handlingssätt, behjerta nödvändigheten att utan förbehåll besvara denna fråga: må man dervid, utan att vi behöfva yttra oss närmare, erinra sig tiden, omständigheter som omgifva oss och fremwande orters exempel af den verkan som dylika rykten, lemnade utan uppmärksamhet, konna äga på en okunnig folkmassa, hvilken ofta icke behöfver något samband af idger eller fakta för att göra de orimligaste slutsatser, och vi äre öfvertygade att hvarje förnuftig Läsare skall snarare hålla oss räkning än tadla oss för det vij gifvit anledning till sakens upptagande, utan afseende på den retning sådant möjligen för ett ögonblick kunnat åstadkomma på några linkänsliga nerver, hvilka säkert hade hlifvit långt värre affekterade af en skorstenseld. i granskapet, eller en omkullkörd åkarhäst utanför fönsterna, än af en uppI gifven berättelse, om ett par upphittade strutar, som, märken väl Läsare, afven om berättelsen vore grundad, ännu icke innefatta bevis om ett begånget, och icke ens full vishet om ett åsyftadt brott, men hvars sannfärdighet dessutom i sjelfva uppgiften blifvit betviflad. — — Sida r viskiefyo det ofvanstående ha vi i Dagbladet för i dag funnit ett besigtningsbetyg af FältSecreteraren Thavenius, Kamereraren Brogren och Pumpmakare-åldermannen Thelin, hvilket utvisar atthrunnarue såväl vid Söder malmstorg, som Brunkeberg, Brunnen i brunnsgränden och Surbrunn blifvit besigtigade, och befinnas så förvarade med dubbla trägolf och ventiler i pumpirne, att ingenting deruti kan inläggas. — Frågas: Detta bevis som ännu solklarare ådagalagger orimligheten att någon förgiftning kunnat verkställas, om också historien med strutarne mot förmodan skulle vara sann, månne det hade blifvit framkalladt i dagen till upplysning för en mängd personer hvilka oftast döma utan att undersöka, om vi icke gifvit anledning dertill genom allmänna uppmärksamhetens fästande derå? Uti beviset förekommer, såsom vore ryktet utspridt af Aftonbladet. Det har likväl redan visat sig af de få upplysningar som förekommit i Poliskammaren, att ryktet verkligen förut varit gängse. Ett omdöme öfver .denna punkt borde åtminstone, för att vara opartiskt, kunna sparas, tills undersökningen är slutad. — Dagbladets not om pigor, barn och gesäller torde knapt hbehöfva något svar. Oss synes att det är just denna klass, på hvilken dylika rykten kunna utöfva den vådligaste verkan. I öfrigt äre åfven dessa personer mennviskor, och vi förstå icke hvarföre Dagbladet på detta i skall förakta sin egen betydligaste puolik.