i Pont MIRA di da al Th Sänt ee DE LÖJLIGA MÖTENA. Under denna rubrik innehåller Fäderneslandet för 1 Fredags följande uppsats: De löjliga mötena , icke de, hvilka iafton upplöras på Kongl. Theatern, utan ett Proverb inpromptu, gafs sistlidne Onsdags eftermiddag på Malmens källare. Det var en Publicistisk .compositionsoch kärleksmålud, der Svenska Minerva, i egenskap al Förestånderska förde öfverstyrelsen vid balen och uttömde sig i artigheter mot Åftonbladet, som å sin sida försäkrade henne om sin fullkomliga högaktning. I soffan trifdes Argus och Medborgeren ganska broderligt tillsammans, och utvexlade på det vänskapligaste med hvarandra sina politiska grundsatser. Conversationsbladet bara teg och drack, och Stockholms-Posten syntes ej litet belåten att befinna sig i en krets, som så bfligt återkallade minnet af den gamla goda smakens gyldene-tider, Dagbladet lit sig hela tillställningen väl bekomma och Journalen fortfor att hylla neutraliteten, Ändamålet med sammankomsten var, all gå i botten med den Helige Simons förnämsta sats: Hwvar och en efter sin förmåga, hvilket problem skall till allas nöje hafva blifvit sålunda upplöst att Argus, arm i arm med Minerva, sist afFigsnade sig från nöjets och enighetens Ölymp. Efter genomläsning häraf, skola säkert våra läsare fråga: Hvad utomordentligt i.samhället kan vara å färde, som kan sammanföra så heterogena ämnen som dessa mnotabiliteler . äro i förbållande till hvarandra? med flera frågor som en så mystisk artikel kan vara egnad att framkalla. Efter som Fäderneslandet har sqvallrat, ech saken derigenom ändock framträdt ur den hemlighet hvari den skuile bevaras, så anse vi oss skyldige att tillfredsställa våra läsares naturliga nyfikenhet, Sammankomsten hade för ändamål att rådgöra om några ifrågasatta förändringar i tidbingarnes expedition till landsorten, i anledning af de olägenheter som för närvarande äro förenade dermed, då afsändningen helt och hållet är ett enskildt uppdrag, utan ansvarighet å Postverkets sida: Sammankomsten var verkeligen, som den aftryckta uppsatgen säger, utmärkt af enighet och ömsesidig ersonlig aktning, hvarigenom publicisterne gåfvo ett vackert bevis på tidehvarfvets anda, som forstår att skilja såk och person, samt på dem tolerans som höfves detta samfund, Emedlertid kom man i hufvudsaken icke till något algörande beslut. Någre menade nemligen att man icke borde skrida till omröstning, då icke Fäderneslandet: vore representeradt, LuarKå man väntade Ii dot länocta 4311 Aepcc AE EERO IAN RR UUSI ES ee EEE VV ENN REN