lighet. Jag pastar, utan Irvruktan Ior en
vederläggning, att det varit 1791 års
theorier.
179! års idder äro ännu närvarande för
många sionen; men hvarje gång man ser
dem färdiga att pröfvas, hvarje gång de
skola sättas i verkställighet, drager natio-
nen sig undan, emedan dess erfarenhet var-
nar för det sanningslösa och falska de inne-
hålla,
Dessa idger voro förträfliga att störta
den gamla regeringen; jag förebrår dem
icke detta, utan är tvärtom glad devöfver;
men jag påstår, att de icke hade annan be-
stämmelse, att de äro utnötta och odugliga
för våra närvarande behof. Vi behöfva
grundlägga vår styrelse och befästa vår
konstitutionella monarki. I sådant fall kan
man icke lägga grundvalen med samma
idcer, hvaraf man betjenat sig för att ned-
rifva.
Nå väl! Då vi bafva detta verk att full-
ända, då det är vårt intresse, ett hehof,
en pligt att i Frankrike grundlägga en kon-
stitutionell styrelse, skola vi då begynna
med att störta en hufvudsaklig, en väsendt-
lig makt hos denna styrelse? Hwu! det är
vår skyldighet att grundlägga en sådan,
det är nödvändigt och vi böra alla syssel-
sätta oss härmed, skola vi då åter tillgripa
förstöringsarbetet, under åberopande af de
idder och theorier som gällde år gr?
Nej, Mine Herrar ! sådant strider mot
sunda förnuftet, nationens behof och alla
upplysta och oberoende menniskors väl öf-
vertänkta önskningar.
Pärskapet består af två elementer, två
vilkor: då Konungen eger rätt alt göra ut-
vämningar, är Pärskapet monarkiskt, och
det ger styrelsen större kraft; då antalet af
dess medlemmar är obestämdt, passar det
väl till den konstitutionella maschinen och
bibehåller en fast plats bland de treune
statsmakterna; då det är ärftligt, är det på
samma gång monarkiskt och liberalt (mot-
sägelser från sidorna), politiskt och af
nationerna beroende.
Om J söndren ordningen i dessa tre ele-
menter, i dessa tre vilkor, så öfven I våld
mot den konstitutionella maschinen, mot dess
fria och väl beräknade gång. Dermed vill
jag icke säga att Frankrike är förloradt om
ärftligheten icke bibehålles. . (Hör på!) Jag
känner Frankrike, dess klokhet är mig be-
kant, jag vet, att det begår (få dårskaper,
som dess eftertanka icke förr eller senare
rältar, men jag säger: om J behållen ärft-
ligheten, så är Frankrike räddadt; en gräns
sättes för den anarki vi nu beklage;
det mål vi söke uppnås, Julivevolutio-
nen på samma gång ändas och befastas.
Om Pärskapets ärftlighet upphör, så vet jag
icke hvilken väg vi komma att beträda,
(Från centero: Mycket bra! mycket bra!)
Då talaren återvände till sin plats, mot-
togs han af sina vänner med lyckönsknin-
gar. —