lighet. Jag pastar, utan Irvruktan Ior en vederläggning, att det varit 1791 års theorier. 179! års idder äro ännu närvarande för många sionen; men hvarje gång man ser dem färdiga att pröfvas, hvarje gång de skola sättas i verkställighet, drager nationen sig undan, emedan dess erfarenhet varnar för det sanningslösa och falska de innehålla, Dessa idger voro förträfliga att störta den gamla regeringen; jag förebrår dem icke detta, utan är tvärtom glad devöfver; men jag påstår, att de icke hade annan bestämmelse, att de äro utnötta och odugliga för våra närvarande behof. Vi behöfva grundlägga vår styrelse och befästa vår konstitutionella monarki. I sådant fall kan man icke lägga grundvalen med samma idcer, hvaraf man betjenat sig för att nedrifva. Nå väl! Då vi bafva detta verk att fullända, då det är vårt intresse, ett hehof, en pligt att i Frankrike grundlägga en konstitutionell styrelse, skola vi då begynna med att störta en hufvudsaklig, en väsendtlig makt hos denna styrelse? Hwu! det är vår skyldighet att grundlägga en sådan, det är nödvändigt och vi böra alla sysselsätta oss härmed, skola vi då åter tillgripa förstöringsarbetet, under åberopande af de idder och theorier som gällde år gr? Nej, Mine Herrar ! sådant strider mot sunda förnuftet, nationens behof och alla upplysta och oberoende menniskors väl öfvertänkta önskningar. Pärskapet består af två elementer, två vilkor: då Konungen eger rätt alt göra utvämningar, är Pärskapet monarkiskt, och det ger styrelsen större kraft; då antalet af dess medlemmar är obestämdt, passar det väl till den konstitutionella maschinen och bibehåller en fast plats bland de treune statsmakterna; då det är ärftligt, är det på samma gång monarkiskt och liberalt (motsägelser från sidorna), politiskt och af nationerna beroende. Om J söndren ordningen i dessa tre elementer, i dessa tre vilkor, så öfven I våld mot den konstitutionella maschinen, mot dess fria och väl beräknade gång. Dermed vill jag icke säga att Frankrike är förloradt om ärftligheten icke bibehålles. . (Hör på!) Jag känner Frankrike, dess klokhet är mig bekant, jag vet, att det begår (få dårskaper, som dess eftertanka icke förr eller senare rältar, men jag säger: om J behållen ärftligheten, så är Frankrike räddadt; en gräns sättes för den anarki vi nu beklage; det mål vi söke uppnås, Julivevolutionen på samma gång ändas och befastas. Om Pärskapets ärftlighet upphör, så vet jag icke hvilken väg vi komma att beträda, (Från centero: Mycket bra! mycket bra!) Då talaren återvände till sin plats, mottogs han af sina vänner med lyckönskningar. —