-—-——-— -—-—-.ZQ Q QZQQQ——-r.J n—rÖtr— ? :-!X ? 2??zn mmm pnmoonnNNL OO NOS OO nro rn MMMM RR ÖÖM n MIRA 2 UTIDURTeELIVIT, ULL vUula UPPE 3UI UtU och af den mottaga de dugliga och skickliga män den alstrar. Vi äro i behof (tillgifven mig detta ord, ehuru det icke fullkomligt uttrycker min tarka,) vi äro i behof af ett wäsendtligen politiskt stånd. Det är nödvändigt att detta stånd är oberoende af oss, att det förstärkes af alla skickliga män och intar en fast och sjelfständig ställning. Det återstår ännu ett skäl, Mine Herrar, om hvilket jag bör yttra några ord. Man säger: landet vill det icke. Er inrättning är törhkända rätt god, men den har nationen emot sig. Ingen känner djupare vördnad för folkets trosläror och önskningar är jag. — Till fria länders rättigheter hörer den, att ej ha andra institntioner än sådana, till hvilka man hyser förtroende. Men, mine Herrar, fria nationer kunna lika lätt som andra fara vilse, och i sjelfva verket bedraga de sig oftare, just derföre att de ega frihet. Hvad mitt land vidkommer, så hoppas jag att det skall inse sitt misstag. Tron J att nationens önpskningar respekteras af dem, som då de begått misstag, vilja bemäktiga sig ögonblickets tro och anse den orörlig, evig, oföränderlig, ett peremtoriskt skäl, för hvilket förnuftet måste ge vika, Nej, mine Herrar, något sådant gifves icke. Vårt förnuft är fritt och oberoende af landets jäsning; vi ha den lyckan att tro, det natioren skall inse sin villfarelse. Vi se framför oss stora exempel. Påminnen Er häftigheten i hvad jag vill kalla nationens fördomar vid rättegången mot Carl X:des ministrar. En allmän fördom, en allmän opinion ansåg dödsstraffet nödvändigt. Jag försäkrar att nationen vaknat från denna irring, att den med glädje ser att detta uteblifsit och tackar Pärskammaren för den dom som blef fälld (Lifligt bifall från centern.) Detta är ett stort och förfärligt exempel på folkets villfarelser; vi ha ett ännu färskare: Jag menar den fråga om utrikes angelägenheterne, öfver hvilken vi för några dagar sedan kallades att döma. Sympalien för Polen var utan tvifvel djup och allmän; den är så ännu; nationen syntes tro att man borde förklara Ryssland krig och att Polen på detta sätt kunde räddas. Nationen har insett sitt misstag i denna sak; den tror icke längre att Frankrike kunnat frälsa Polen — Säkert hyser den samma intressen och sympathier i afseende på detta land, men den finner, att vårt lands intresse förbjöd att föra ett krig i Ryssland för att hjelpa Polen. (Starka motsägelser från båda sidorna.) Jag talar nu enligt min öfvertygelse. (Från venster: Nå väl då! Tala för Ev.) Jag är i denna stund öfvertygad, att såvida det är påtagliet, att Paicrskapets ärftlighet är