tålamod, (Nej, nej) Men efter man ljungat
bannstrålen öfver ärftligheten i folksuverä-
neteteus uamn, torde det ej vara otjen-
ligt att undersöka halten af denna bann-
lysning.
Det finnes, såsom vi sett, tvenne folk-
suveräneteter, den ena sann, den anvdra falsk.
Denna senare är en eafbild af den rå styr-
kan, demsgogernes eviga stridsrop, en
spis åt factionerne, som sluka den begär-
ligt och aldrig mättas deraf. (Rörelse) Up-
kallen edra mionen! Med undantag af de
första dogarne 1789, dessa så hastigt flydda
ögonblick då folkets suveränetet lånad från
ett anvat samhålle, andra luftstreck och
ca annan Jord — bar de oskyldiga dragen
ef en phbilosophisk sanving — under hvilka
tidens tecken har den val blifvit åkellad
under de långa åren af våra förvillelser
och olyekor? Vid hvilka offentliga brott
och faror har den icke fört ordet?
Åt hvilken barbarisk afgud har man väl
offrat flera menviskolif? Jag förblandar
icke Kejsaredömet med dessa olycksdigra
tider, Jag vet alltförväl bvad vi äro det
skyldige, och min erkänsla är litlig. D:k-
val har Kejsaredömet ärofullt i alla
hänseenden, välgörande i många — icke
dess mindre endast varit eu vidunderlig
despotiser, mildrad blott utaf despotens
öfverlagsna själsegenskaj er.
Nå väl, mine Herrar , ingen af de revo-
lutionära styrelserne, som föregingo Kejsa-
redömet, hade på långt när till den grad
bemödat sig att vara en emanation af folk-
suveräneteten eller hemburit denna en så
smickrande hyllning: och folksuveräneteten
förstmådde den icke; ty så ofta anarkien
fattar densamma, kastar den sig i ärmarne
på despotismen. (förträfligt! i centeru.)
Den rätta folksuveräneteten, den som stäl-
ler styrkan under vrättslärans välde, hvilar
hel och hållen i skötet af den representa-
tiva författningen. Frågan om Pärers ärft-
lighet lemnar den orörd, och det tillhör
den representativa styrelsen, rätt fattad , att
lära den.
Om I låten ett Pairie utgå från folkvalen,
likasom denna Kamare, skall det alldrig
representera annat än de allmänna interes-
sena tillen viss grad; Pairvriet blir då icke
längre ett öfverlägsenheternes bålverk som,
i sjelfva styrelsens sköte, gör dem oåtkomli-
a och oantasteliga. i
Om J låten Pairiet uteslutande bero af
Majestätets val, så skall det ej mera repre-
sentera något; ty den Kongliga utnämnin-
gen representerar sjelf hvarken de allmän
na interessena eller öfverlägsenheterne. Pai-
riet blir då icke ens en garanti mera för