In Ut ClLU CHOUAaA al UTI, Ulall alt Ulelula UU sig sjelf. Lemna nu denna individ inträde i styrelsen; jemte honom infinna sig och rotfästa sig der alla de interessen ban representerar och hela den moraliska kiaft som tillhör dem inom aamhället, Men bar då I I — gifvit dessa interessen vida mer än en organ, vida mer än en försvaiare; man har gifvit dem en garantie, derigenom att de blifvit en statsmakt. Se der en cless af interessen upphöjd till rangen af samhällsmakt; se der den democratiska principen i en Kamare och i ingen annan än just den inför hvilken jag taler. I sjelfva verket, mine Herrar, hvad är det J här representeren? personers och viljornes universalitet. Men desom skickat oss, utgöra måhända icke, oss inberäknade, femtiondedelen af den befolkning som är mäktig af en vilja. Den mest utmärkta förkärlek, den djupaste aktning kan svårligen hos Er igenkänna annat än en omärklig Oligarki, i rak brinnande motsats mot folksuveräneteten. (Rörelse af nyfikenhet). Eder legitimitet har sålunda ett helt annat ursprung. Den ligger deruti att I föreställen intressen, hvilka fullkomligen uttryckas i Edert eget intresse och derföre lefva och röras hos hvar och en bland Eder. Chartan har bedömt samhället, pröfvat de legitima intressen det omsluter, söndrat dem som äro gemensamma för alla från dem som icke äro det; chartan har instiftat två representationer som hatva siva egna lagar, sin egen natur, sitt eget ändamål; den ena är den demokratiska representationen af de allmänna intressena, frihetens egentliga väktare och derföre valbar; den andra är den aristokratiska representationen af öfverlägsenheterne inom samhället, den egentliga väktaren af ordningen, hvaraf den beskyddas, och af stabiliteten hvaraf den upprättbålles, och som derföre är och bör vara ärftlig, De båda kamrarne stå inför Konungen, han den beständige represevtanten af Frankrikes enhet och af folkets oberoende. De bilda med honom nationalrepresentationen. Om denna troget uttrycker sin ide, så har samhället öfvergått i styrelsen med alla sina rättigheter och interessep. Här finner man suveräneteten och icke annorstädes; men äfven här finnes den blott under det oeftergifliga vilkoret af de trenne makternes samverkan. För en så uttänkt representativ Styrelse viker den omoraliska och tyranniska suveränetet, i hvars namn man velat afgöra nDärvarande fråga, alldeles undan, jemte detta andre tyranni af en conmituerande makt som sades utgå från denna förmepta suyeräpetet. Jag känner blott en constituerande makt, eröfringen och revolutionerne; med dem resonnverar man icke. (Bifall) )