In Ut ClLU CHOUAaA al UTI, Ulall alt Ulelula UU
sig sjelf.
Lemna nu denna individ inträde i sty-
relsen; jemte honom infinna sig och rot-
fästa sig der alla de interessen ban repre-
senterar och hela den moraliska kiaft som
tillhör dem inom aamhället, Men bar då I
I
—
gifvit dessa interessen vida mer än en or-
gan, vida mer än en försvaiare; man har
gifvit dem en garantie, derigenom att de
blifvit en statsmakt. Se der en cless af
interessen upphöjd till rangen af samhälls-
makt; se der den democratiska principen
i en Kamare och i ingen annan än just
den inför hvilken jag taler.
I sjelfva verket, mine Herrar, hvad är
det J här representeren? personers och vil-
jornes universalitet. Men desom skickat oss,
utgöra måhända icke, oss inberäknade, fem-
tiondedelen af den befolkning som är mäk-
tig af en vilja. Den mest utmärkta förkär-
lek, den djupaste aktning kan svårligen hos
Er igenkänna annat än en omärklig Oli-
garki, i rak brinnande motsats mot folk-
suveräneteten. (Rörelse af nyfikenhet).
Eder legitimitet har sålunda ett helt an-
nat ursprung. Den ligger deruti att I före-
ställen intressen, hvilka fullkomligen uttryc-
kas i Edert eget intresse och derföre lef-
va och röras hos hvar och en bland Eder.
Chartan har bedömt samhället, pröfvat de
legitima intressen det omsluter, söndrat
dem som äro gemensamma för alla från dem
som icke äro det; chartan har instiftat två
representationer som hatva siva egna lagar,
sin egen natur, sitt eget ändamål; den ena
är den demokratiska representationen af de
allmänna intressena, frihetens egentliga väk-
tare och derföre valbar; den andra är den
aristokratiska representationen af öfverläg-
senheterne inom samhället, den egentliga
väktaren af ordningen, hvaraf den beskyddas,
och af stabiliteten hvaraf den upprättbålles,
och som derföre är och bör vara ärftlig,
De båda kamrarne stå inför Konungen,
han den beständige represevtanten af Frank-
rikes enhet och af folkets oberoende. De
bilda med honom nationalrepresentationen.
Om denna troget uttrycker sin ide, så har
samhället öfvergått i styrelsen med alla sina
rättigheter och interessep. Här finner man
suveräneteten och icke annorstädes; men äf-
ven här finnes den blott under det oefter-
gifliga vilkoret af de trenne makternes sam-
verkan.
För en så uttänkt representativ Styrelse
viker den omoraliska och tyranniska suve-
ränetet, i hvars namn man velat afgöra nDär-
varande fråga, alldeles undan, jemte detta
andre tyranni af en conmituerande makt
som sades utgå från denna förmepta suyerä-
petet. Jag känner blott en constituerande
makt, eröfringen och revolutionerne; med
dem resonnverar man icke. (Bifall)
)