bar jag avtydt sambhöllets and
Stabilitetens. Om man ej frå
denna; om man gör en förändring utan
att på förhand vara viss att den är nyttig
och icke allt för ingripande, stör man sam-
hällets lugn och befordrar icke dess lyeka.
Dessa dubbla interessen, fortskridandets och
Stabilitetens, äro sålunda oskiljagtiga, Detta
bekräftas af de mest hvardagliga exempel,
Så till exempel, när man talar om vår fö;-
sta revolution, uraktlåter ingen att. säga:
Hvilken skade att icke Turgot och IVecker
genomdrefvo sin plan om primärför-
samlingar! Hvad är meningen afdet-
ta utrop? Att det är skada ett icke fort-
skiidendet skett gradvis. Ännu ett exem-
pel: man talar jemt om Handelsfribheter;
men fins det pDågon som nånsin yttrat; alla
Tulltaxor böra på en gång afskaffas! hela
det nuvarande systemet med ett slag till-
intetgöras? — Nej, mina Herrar, i politik, li-
ka om i administration inser hela verlden
atstegen böra vara afmätta och beräknade.
Frågan blir således att förena fortgångs-
och stabilitetsinteresset och att laga det båda
representeras i kamrarne,
Men, invänder man, låt sambället sörja
för sig sjelfiy det känner sina intressen så
väl som ni; det vet att det behöfver både
fortgång och stabilitet, Låt samhället få
gerom val sammansätta sina båda Kamrar,
och de skola upfylla det dubbla bebofvet,
I sådant fell borde ett förutsättas:
ett ett land alldrig kon bedraga sig. Visser-
ligenär Fsanska folket fullt af lysande och
redbara egenskaper; de skönaste rättsenli-
gaste driffjedrar leda dess handliagssätt, men
det bedrer sig såsom alla andrs; det be-
drar sig måhända lättare, emedan det är
lilligare än andra folk, och följaktligen viet
in de beroende af ögonblickets intryck.
Nå! val! bvad vi vilja är att styrelsen icke
skall beroaf dessa dagens och ögonblickets
passionrer. Om allt i Frankrike sker genom
vel, skall styrelsen alldrig finnas samman-
satt annorlunda än etter dessa pasioner för
lagen (afbrott till vänster).
Uader 40 år af en molig och hävdelse rik
id har Frankrike varit beherrskadt af ev
nängd serskilda ovinioner, alla lika ute-
slutande, Jika våldsamma, Det har velat
rihet och jemlikhet, ech detta ensam; det
sar velat ordning och denna ensam: det
var velat fred, och då bar det biott talat
om fred och glömt allt annet
livad jag Önskar vore derföre ev myn-
dighet, så ställd, så inretted, att den alltid
återkallade i mionet hvad man vere ferdig
att glömma, en myndighet, med ett ord,
som ständigt, och på samma gång, under-
höll tanken på ideer af storhet, af fAhet,
sf fred och af jemlikhet