Banken. — Detta utgör det starkaste beviset på giltigheten af den sats vi någon gång förut framställt om nödvändigheten att låta myntbestämning och utvexling följas åt, på det att icke, såsom nu skett, den förra må bli hinderlig för den sednarc, eller orsaka farliga brytningar i samhällets förut nog invecklade penningeställning. firr Rydbergs och Morsings utlåtanden skilja sig, som läsaren finner, ifrån de föregående tvänne Hrr Handlarnes, egenteligen deruati, at Hr Rydberg anser kursens försämring hero på opinionen om vårt sedelmynt, och att han mera direkt med ja besvarat frågan om kursens verkan till pedsättning af exportartiklarnas silfvervärde. Härvid vilja vi blott anmärka, att opinionen i ifrågavarande fall hvilar på ett verkligtsakförhållande, hvilket ock Hr Rydberg sjelf visat gerom eftersatsen i sitt svar. Emellan 2 och punkterna af Hr R:s svar ha vi tyckt oss finna någon motsägelse som vi icke rätt kunna förklara. Hr Morsing har ansett ut-. vexlingen böra begynna genast efter Hrr F ullmäktiges kungörande till K. M:t, hvarmed hans svar öfver 4 punkten står i ett naturligt sammanhang. En besynnerlig omständighet vid hela denna frågas behandling af Hrr Fullmäktige var, alt de handlande aldrig fingo genom åem del af Hr Wigerts anbud. Möjligen skulle man annars baft anledning att kuuna vänta sig ännu flere intressanta praktiska upplysningar, Att anbudet icke kommer att antagas af Hrr Fullmäktige, anses emedlertid nu mera såsom säkert, i anseende dertill, att köpets afslutande i utländsk myntsort strider mot R. S:s uppdrag. I förmoKe om en sådan sakens utgång, tro vii t fall, att allmänheten stadnar i förbinle hos Hrr Fullmäktige för den discussion öfver ämnet, som den katechetiska förha ndlingen framkallat, och för det de icke förhastat sig i en så maktpåliggande angelägenhet.