på hans begäran representantförsamlingar, och ställde endast vid hans sida såsom kontroll, en Senat, hvars medlemmar han efter behag egde att utvälja; men sedan två år förebrår man honom att han sträckt sin despotism till den olidligaste höjd. Man beskyller honom att hafva satt alla möjliga intriger och drviffjedrar i rörelse för ett hindra Konung Leopold att mottaga Grekiska kronan. Äfven skall han mer än en gång hafva låtit uppbryta bref på posten, till underhjelpande af sitt Spionerisgssystem, och för att få ämnen till politiska processer ; domstolarnes oafhängighet har han genom godtyckliga afoch tillsättningar på det våldsammaste kränkt, satt sig emot tryckfrihetev och spridandet af alt bögre undervisning; till statens förderf åt egna kreatur disponerat statens länderier samt slutligen till utförande af sina godtyckliga beslut nyttjat våld genom kolokothronis soldater. Sådane äro oppositionens beskyllningar mot honom. Grekiska flottans uppbrännande, ett visserligen i sig sjelf lika brottsligt som beklagligt företag, tjenar åtminstone till ett bevis på huru hatad Presidentens styrelse är. Det är tid att! de tre makterne uppträda såsom skiljedomare mellan de förbittrade partier som hota hela Grekiska staten med en snar uplösning. Presidenten hav sammankallat an Natioualförsamling I Argos, Insurgenterne en I annan i Hydra. En sådan söndring bör ej tillåtas att slå djupa rötter, och det är tilll detta ändamål nödvändigt att en fri församling, fullkomligt oberoende af de båda partierna, får sammanträda, under de stora makternas skydd, för att lugnt öfverlägga om Greklands öden.