ligtvis Aftonbladet, hvilket ensamt gjort denna anmärkning, Ehuru foglig tillvättavisningen är, är den dock verkeligen obefogad, hvarföre vi ej kunna underlåta att protestera deremot och visa huru den återfa:ler på vännen Heimda ll sjelf. Det finnes två sätt att begå anakronism; an. tingen att, der handlingen är circumscriberad af vissa gifoa data och facta, fela mot dem, eller att, der denna ej har en dylik inskränkning, fela mot den som hvarje dramatisk handling måste ega, af vissa tidehvarf, folklynnen m. m. Från hvilkendera af dessa syppunkter man betraktar närvarande fråga, är anakronismen påtaglig, Håller man sig till den förra, så är det säkert, att inga sjelfständiga regenter, kallade Gvrefvar af Barcellonn, Prinsar af Urgel, af Bearn m. m. funnos, då Gyllne Skinns-Orden af Philip den gode, vid medlet af femtonde århundradet, instiftades. Väljer man deremot den senare, — och det är visserligen det enda rätta i afseende på dehna Comedi — så är det icke mindre gifvet att en riddareprydnad, som än i dag bortgifves af Spaniens konungar, som först vid medeltidens slut. uppkom och först i sextonde århundradet blef en Spansk Orden — som sålunda, likasom alla detta slags ordens-prydnader, tillhöra den nyare historiens monarki och det moderna hoflfvet, icke är på sitt rätta ställe i en Spansk theaterpjes, der medeltidens caractere och feodala förhållanden öfverallt framskymta. Att de Berlinska theater-kostymerna framställa Don Cesar med Orden, bevisar blott att man äfven i Berlin, såsom på andra ställen, kan råka misstaga eller förhasta sig, men ursägtar ej, berättigar ingalunda till efterföljd eller rättvisar den. Vi hade just slutat ofvanstående lilla replik, då N:o 77 af Conversationsbladet föll oss i händerhåe. En artikel förekommer der ugder rubrik Aftonbladet och Gyllene skinsorden. Det let stort och vwi trodde att Conversationsbladet med sin vanliga tillförlitlighet i afseende på nyheter från Hofkretsarve, förkunnade oss och verlden det vi af Hans Spanska eller Österrikiska Maj:t blifvit hugnade med blå bandet, en ut märkelse, som i sanning föreföll oss något oväntad och, vår blygsamhet bjuder oss att erkänna det, äfven oförtjent, ty ha vi gjort besazde regeringar någon tjenstså har det sannerligen varit oss sjelfva ovetande, Vid närmare påseende befanns det dock endast vara en soö-disant tillvättavisning i samma ämne som FHeuudalls, Vi ha i det föregående sagt allt: hvad om kan sägas 1 denna sak; det gäller såsom svar både åt Heimdall och författaren i Conversation-bladet, och står fast så länge man ei mäcsgtar kullkasta nåvot af de der