Måndagen fann 1 tidningen Fäderneslandet en artikel af sådan vidd, att eftertrycket deraf kan gifva minst 14 dagars utfordring åt den lilla menlösa Stockholms Tidning, uti hvilken artikel Nya Argi förslag upptages med den mest förtjusta begärlighet och uppspädd med några ilskna utfall emot Professorn Agardh i Lund. Dessa omständigheter sammanlagda, har en och aånnan trott sig kunna på fingrarna uträkna den sannolika slutsatsen att Professorn Geijer, som efter hvad vi hört har den lyckan att vara med en utmärkt. välvilja omfattad af H. EK. II. Kron-Prinsen, och som inom Conseljen äger en ar sina närmaste vänner i Hr Stats-Scereteraren von Hartmansdorff, nu, sedan jemväl Camarillan tagit honom under armarna, torde vara alfvarsamt i åtanka vid Rådsbordet; och 2:0 att man mer än någonsin har skäl till den sedan ett år till baka gängse förmodan, att Nya Argus söker en hedervligreträtt, och innan korrt torde resignera från sin plats. Frågan om Professor Geijers inträdande i Stats-Rådet, kan, äfven såsom blott gissning, icke betraktas med likgiltighet. Vi högakta uppriktigt Hr Geijers originella snille, hans kärlek tll sin vetenskap och sjelfva den ungdomliga värman af bans inbillningskraft, äfven då den någon gång förer hans vetenskapliga forskningar inom skaldens verld. Vi äre också förvissade, att glansen af den samling, som Dbekläder stolarna: i Stats-Rådet, ingalunda skulle förminskas genom inträdet af en man med Prof. Geijers litterära ryktbarhet. Vi vilja icke uppehålla oss vid den icke alldeles obetydliga skillnaden emellan att våra Lärd och Statsman, emedan det i allt fall är bättre att få en man som besitter en af dessa egenskaper, än möjligen någon annan som ägde ingendera, Allt detta oaktadt äro vi öfvertygade, alt Professorn Geijers inträde bland Konungens Rådgifvare skulle af mången mer än oss betraktas såsom ett bekymmersamt tecken för framtiden. Med den ringa utbildning, som de politiska idderna hos oss ernått, är det dock säkert att en stor öfvervägande majoritet Bland den upplysta allmänheten icke delar Prof. Geijers yttrade åsigler, hvarken om förträffligheten af D den Indragningsmakt, som man år 1812 så Do oj 2 behändigt visste att tillegna sig, och hvilken en gång kommer att utgöra det märkvärdigaste bladet i Hans Excellence Grefve af Wetterstedis ärepumne, eller gillar hans försvar för en representation, som. gjort det till ett ordspråk hos folket, att bedja Gud: bevara sig för hvarje sammankomst af dess egna ombud. Dessa Hr Geijers åsigter äro, det är sannt, icke nya; de äro redan förut hemmastadda bland Konungens Rådgifvare. Men Professor Geijers person vore, i anseende till den plats hans namn in