Måndagen fann 1 tidningen Fäderneslandet
en artikel af sådan vidd, att eftertrycket
deraf kan gifva minst 14 dagars utfordring
åt den lilla menlösa Stockholms Tidning,
uti hvilken artikel Nya Argi förslag
upptages med den mest förtjusta begärlig-
het och uppspädd med några ilskna utfall emot
Professorn Agardh i Lund. Dessa omstän-
digheter sammanlagda, har en och aånnan
trott sig kunna på fingrarna uträkna den
sannolika slutsatsen att Professorn Geijer,
som efter hvad vi hört har den lyckan att
vara med en utmärkt. välvilja omfattad af
H. EK. II. Kron-Prinsen, och som inom Con-
seljen äger en ar sina närmaste vänner i Hr
Stats-Scereteraren von Hartmansdorff, nu,
sedan jemväl Camarillan tagit honom under
armarna, torde vara alfvarsamt i åtanka
vid Rådsbordet; och 2:0 att man mer än
någonsin har skäl till den sedan ett år till
baka gängse förmodan, att Nya Argus sö-
ker en hedervligreträtt, och innan korrt
torde resignera från sin plats.
Frågan om Professor Geijers inträdande i
Stats-Rådet, kan, äfven såsom blott giss-
ning, icke betraktas med likgiltighet. Vi
högakta uppriktigt Hr Geijers originella snil-
le, hans kärlek tll sin vetenskap och sjelf-
va den ungdomliga värman af bans inbill-
ningskraft, äfven då den någon gång förer
hans vetenskapliga forskningar inom skaldens
verld. - Vi äre också förvissade, att glansen
af den samling, som Dbekläder stolarna: i
Stats-Rådet, ingalunda skulle förminskas
genom inträdet af en man med Prof. Geijers
litterära ryktbarhet. Vi vilja icke uppe-
hålla oss vid den icke alldeles obetydliga
skillnaden emellan att våra Lärd och Stats-
man, emedan det i allt fall är bättre att få
en man som besitter en af dessa egenska-
per, än möjligen någon annan som ägde in-
gendera, Allt detta oaktadt äro vi öfverty-
gade, alt Professorn Geijers inträde bland
Konungens Rådgifvare skulle af mången
mer än oss betraktas såsom ett bekymmer-
samt tecken för framtiden. Med den ringa
utbildning, som de politiska idderna hos oss
ernått, är det dock säkert att en stor öf-
vervägande majoritet Bland den upplysta
allmänheten icke delar Prof. Geijers yttra-
de åsigler, hvarken om förträffligheten af
D
den Indragningsmakt, som man år 1812 så
Do oj 2
behändigt visste att tillegna sig, och hvil-
ken en gång kommer att utgöra det märk-
värdigaste bladet i Hans Excellence Grefve
af Wetterstedis ärepumne, eller gillar hans
försvar för en representation, som. gjort det
till ett ordspråk hos folket, att bedja Gud:
bevara sig för hvarje sammankomst af dess
egna ombud. Dessa Hr Geijers åsigter äro,
det är sannt, icke nya; de äro redan förut
hemmastadda bland Konungens Rådgifva-
re. Men Professor Geijers person vore, i
anseende till den plats hans namn in-
