blera sig på grund af nyssnämnde Kongl. Bref, lindrigare skyldigheter än de äldre. Man ville naturligtvis undvika en så stor och uppenbar orättvisa. Men icke destomindre leda just de ifrågavarande ansökningarne till just ett dylikt förhållande, enär sökanderne, genom derag beviljande skulle godtyckligt fätt välja till förbakningendast de brödsorter som de behagat — då tvärtom Bagarne i allmänhet, måste vwvid ansvar, hålla alla de mångfalldiga brödslag som Taxan föreskrifver, ehvad derå förtjenas mer eller mindre. Då jag sålunda tror mig hafva visat att. det vore likaså oförsigtligt och wvådligt att beräkna 70,000 mevniskors brödtillgång på den högst ovissa införseln från landet, som det vore orättvist mot Bagare-Embetet att, borttaga för denna vigtiga Medborgareklass den enda fördel som man unnat den behålla, utan att byvarken upphäfva taxorna) eller eljest minska något al dess skyldigheter; så återstår nu den frågan huruvida den föreslagna införseln skulle för sjelfva landtmannen medföra de särdeles vigtiga fördelar skm man låtit påskina. Det första som man härvid märker, är att verkningarne af en sådan tillförsel endast skulle sträcka sig till de närmaste trakterna omkring staden och således vara af föga intresse för det vidsträckta landet i det hela. Denna erfarenhet har man gjort omkring de städer der brödinförseln flera år ägt rum; de högst få brödvagnar, som, der tidtals synas på torgen, komma sällan en mil utifrån landet; och sådant är ju förhållanvdet med falla Jlandtmannavaror som icke egna sig för en längre transport. Dernäst bör man iakttaga att landtmannen sjelf anser denna industri blott för en bisak och lägger derpå ganska liten vigt, emedan vinsten, då han afräknar transportkostnad och tidsspillan, ofta blifver tvifvelagtig. Sanningen af denna anmärkniog 1öjes temligen tillförlitligt, dels af den omständighet, att detta slags flandtmannaindustri, i de orter der den ånförts, nästan stått på sarama låga uvkt alltifrån början, och dels deraf, att landtbrakare så sällan förena sig om lefveravser af bröd, vid tillfällen då det står alla fritt att inlemna sina anbud. Til och med då lefveranserne skola ske på sjelfva landet, ser man dock merendels städernas Bagare, och icke landtboarne, åtaga sig dem. Ett helt annat förhållande skulle sä kerligen märkas om sädens förädling till bröd, medförde för jordbrukaren så ofantliga fördelar som man vill inbilla oss. Att bränvinsbränningen såsom man antydt, skulle derigenom upphöra eller minskas, är en för modan bvars orimlighet knapt behöfver Den gamla redaktionen af taxan torde i alla fall onart vara mnoen AtmincstnLL