blera sig på grund af nyssnämnde Kongl.
Bref, lindrigare skyldigheter än de äldre.
Man ville naturligtvis undvika en så stor
och uppenbar orättvisa. Men icke desto-
mindre leda just de ifrågavarande ansök-
ningarne till just ett dylikt förhållande, e-
när sökanderne, genom derag beviljande
skulle godtyckligt fätt välja till förbakningen-
dast de brödsorter som de behagat — då
tvärtom Bagarne i allmänhet, måste vwvid
ansvar, hålla alla de mångfalldiga brödslag
som Taxan föreskrifver, ehvad derå för-
tjenas mer eller mindre.
Då jag sålunda tror mig hafva visat att.
det vore likaså oförsigtligt och wvådligt att
beräkna 70,000 mevniskors brödtillgång på
den högst ovissa införseln från landet, som
det vore orättvist mot Bagare-Embetet att,
borttaga för denna vigtiga Medborgareklass
den enda fördel som man unnat den be-
hålla, utan att byvarken upphäfva taxorna)
eller eljest minska något al dess skyldighe-
ter; så återstår nu den frågan huruvida den
föreslagna införseln skulle för sjelfva landt-
mannen medföra de särdeles vigtiga förde-
lar skm man låtit påskina.
Det första som man härvid märker, är
att verkningarne af en sådan tillförsel en-
dast skulle sträcka sig till de närmaste trak-
terna omkring staden och således vara af
föga intresse för det vidsträckta landet i det
hela. Denna erfarenhet har man gjort om-
kring de städer der brödinförseln flera år
ägt rum; de högst få brödvagnar, som, der
tidtals synas på torgen, komma sällan en mil
utifrån landet; och sådant är ju förhållanv-
det med falla Jlandtmannavaror som icke
egna sig för en längre transport. Dernäst
bör man iakttaga att landtmannen sjelf an-
ser denna industri blott för en bisak och
lägger derpå ganska liten vigt, emedan vin-
sten, då han afräknar transportkostnad och
tidsspillan, ofta blifver tvifvelagtig. Sannin-
gen af denna anmärkniog 1öjes temligen
tillförlitligt, dels af den omständighet, att
detta slags flandtmanna- industri, i de orter
der den ånförts, nästan stått på sarama låga
uvkt alltifrån början, och dels deraf, att
landtbrakare så sällan förena sig om lefve-
ravser af bröd, vid tillfällen då det står
alla fritt att inlemna sina anbud. Til och
med då lefveranserne skola ske på sjelfva
landet, ser man dock merendels städernas
Bagare, och icke landtboarne, åtaga sig
dem. Ett helt annat förhållande skulle sä
kerligen märkas om sädens förädling till
bröd, medförde för jordbrukaren så ofant-
liga fördelar som man vill inbilla oss. Att
bränvinsbränningen såsom man antydt, skulle
derigenom upphöra eller minskas, är en för
modan bvars orimlighet knapt behöfver
Den gamla redaktionen af taxan torde
i alla fall onart vara mnoen Atmincstn-
LL