anETopadat, NEWlUIREN alt DHFroultPorscitn Irad landet skulle alldeles upphöra vid de tider då elakt väglag eller landtmannens egna arbeten hindrade transporten, och i allmänhet alltid i svåra spannemåls år, Vid sådane tillfällen skulle brödtillgången nästan alldeles tryta. Då man gjort denna erfarenhet 1 on viss Skånsk småstad med blott 3,000 invånare, belägen i den bördigaste trakt af! hela. riket, så är det naturligt att faran deraf vore ännu större för en mer än tjugodubbel folkmängd uti en hufvudstad, hvars omgifningar bestå mera af skogar och kerg, än af sädesfält. Den författning som ålägger Bagarne att alltid och ovillkorligen hålla tillräckligt bröd, åsyftar alt förekomma en förlägenhet af så vådlig art; och så länge de uppfylla denna förbindelse, så vore det lika oklokt, som orättvist, att betaga dem den enda fördel som sätter dem i stånd att uppfylla den, ech som ännu återstår för dem, sedan 1528 års Kongl. Bref — nemligen skyddat mot cöncurrens af ländthboen. Skulle Regevingen upphäfva detta skydd, så fordrade billigheten att äfven upphäfva taxorna, så att täflingen iafseende på priserna och valet af brödsorter blefve likaså fri och obegränsad som försäljningen. Man bör dessutom icke förgäta att den ifrågavarande ansökningen af Herr Linek, äfvensom en annan dylik af Bryggaren Schmidt, endast åsyftar rättigheten att sälja groft bröd, utan åtföljande förbindelse att såsom Bagarne tillika hålla de finare sorterna, hvilka fordra största antalet arbetare och den största qvantiteten jäsningsmedel, på hvilket sednare ofta om sommaven inträffar en brist, som förorsakar både bekymmer och en öfverdrifven tribut åt Bryggarne, Det vore en ögonskenlig orättvisa, att bevilja sökanderne rätt att hålla endast det brödslag som de finna för sig lönande och begvämt att åstadkomma, med befrielse från de mera besvärliga och ofta mindre gifvande ehuru ovilkorligen i taxan föreskrifne, hvilkas antal, om jag rätt påminner mig, stiger till hela halftjoget. Komme nu äfven härtill att utöfningen af deras begärda försäljningsrätt skulle få bero af deras eget välbehag, så att de, liksom låndtboarna omkring Örebro och Lund, ägde tidtals upphöra med sin brödinförsel, när de ej funne sn fördel dervid, så oökte man den ena orätt-visan med den andra; — ty man bör besinna att då Kongl. Brefvet 18328 undantog Bagerihandteringen från Skrålagarne, så gjordes likvälingen ändring i de borgerliga skyldigheter, bestämda både i Taxan och andra författningar, hvilka ännu såsom allmänna vilkor åtfölja utöfvandet af Bagerihandteringen i. Hufvudstaden; man öppnade yrket för en fri concurrens inom staden, och betog det derigenom slen urgamla fördelen af uteslutande försäljningsrätt, som de flacta andra Paroerlisca vryken ännu åtnjuta: