anETopadat, NEWlUIREN alt DHFroultPorscitn Irad
landet skulle alldeles upphöra vid de tider
då elakt väglag eller landtmannens egna ar-
beten hindrade transporten, och i allmän-
het alltid i svåra spannemåls år, Vid såda-
ne tillfällen skulle brödtillgången nästan all-
deles tryta. Då man gjort denna erfarenhet
1 on viss Skånsk småstad med blott 3,000
invånare, belägen i den bördigaste trakt af!
hela. riket, så är det naturligt att faran
deraf vore ännu större för en mer än tjugo-
dubbel folkmängd uti en hufvudstad, hvars
omgifningar bestå mera af skogar och kerg,
än af sädesfält.
Den författning som ålägger Bagarne att
alltid och ovillkorligen hålla tillräckligt
bröd, åsyftar alt förekomma en förlägenhet
af så vådlig art; och så länge de uppfylla
denna förbindelse, så vore det lika oklokt,
som orättvist, att betaga dem den enda för-
del som sätter dem i stånd att uppfylla den,
ech som ännu återstår för dem, sedan 1528
års Kongl. Bref — nemligen skyddat mot
cöncurrens af ländthboen. Skulle Regevingen
upphäfva detta skydd, så fordrade billighe-
ten att äfven upphäfva taxorna, så att täf-
lingen iafseende på priserna och valet af
brödsorter blefve likaså fri och obegränsad
som försäljningen.
Man bör dessutom icke förgäta att den
ifrågavarande ansökningen af Herr Linek,
äfvensom en annan dylik af Bryggaren
Schmidt, endast åsyftar rättigheten att säl-
ja groft bröd, utan åtföljande förbindelse
att såsom Bagarne tillika hålla de finare
sorterna, hvilka fordra största antalet arbe-
tare och den största qvantiteten jäsnings-
medel, på hvilket sednare ofta om somma-
ven inträffar en brist, som förorsakar både be-
kymmer och en öfverdrifven tribut åt Bryg-
garne,
Det vore en ögonskenlig orättvisa, att be-
vilja sökanderne rätt att hålla endast det
brödslag som de finna för sig lönande och
begvämt att åstadkomma, med befrielse från
de mera besvärliga och ofta mindre gifvan-
de ehuru ovilkorligen i taxan föreskrifne,
hvilkas antal, om jag rätt påminner mig,
stiger till hela halftjoget. Komme nu äfven
härtill att utöfningen af deras begärda för-
säljningsrätt skulle få bero af deras eget
välbehag, så att de, liksom låndtboarna om-
kring Örebro och Lund, ägde tidtals upp-
höra med sin brödinförsel, när de ej funne
sn fördel dervid, så oökte man den ena orätt--
visan med den andra; — ty man bör be-
sinna att då Kongl. Brefvet 18328 undan-
tog Bagerihandteringen från Skrålagarne,
så gjordes likvälingen ändring i de borgerliga
skyldigheter, bestämda både i Taxan och
andra författningar, hvilka ännu såsom all-
männa vilkor åtfölja utöfvandet af Bageri-
handteringen i. Hufvudstaden; man öppna-
de yrket för en fri concurrens inom staden,
och betog det derigenom slen urgamla för-
delen af uteslutande försäljningsrätt, som de
flacta andra Paroerlisca vryken ännu åtnjuta: