bladet för d. 20;de Oct., skall hafva utvi-.
sat. Man tycker, att då detta yrke är så
öfver all höfva lönande, så skulle folket
trängas om att få inkomma deruti, och,
liksom Hamburg består af idel säljande, så
skulle hela Sverige redan bestå af idel ba-
gare. Men likväl ser man icke nu flere
som ingå i detta yrke, än förr; och att or-
saken dertill ligger grundad i sakens natur,
och icke i tillfälligheter, är icke svårt att
inse, Blott ett par personer, af hvilka den
ene var handlande, hafva här begagnat den
i nyssnämnde författning upplåtna friheten;
men bägge öfvergåfvo snart sitt nya yrke,
vid hvars mödosamma, natt och dag fort-
gående arbeten, snart bvar och en tröttnar
som icke från ungdomen dervid vant sig.
De funno snart att vinsten var obetydlig 1
förhållande till de kostnader och besvärlig-
heter, som en talrik arbetspersonal ound-
vikligen medför.
Men — lär man invända — sedan 1828
hafva blott tre år förflutit, och en längre
tid kan möjligen komma att visa en annen
erfarenhet. Jag tviflar derpå; ty redan i
början af detta sekel, mnemligen i Au-
gusti 1501, då realisations- plaven hade
medfört förbud mot bruket af flere slags
silfverpjeser, hvarigenom Guldsmedernes för-
tjenst nästan upphörde, gaf Konung Gustaf
i V:de, af sådan anledning, dessa, bland an-
nat rättighet att idka Bageribandtering.
Men trettio år hafva redan förgått, utan att
serdeles många begagnat denna förmån. Nå-
gra som försökte det här i Stockholin, upp-
körde dermed innan korrt, och jag påmin-
ner mig att en ibland dem yttrade då ban
återtog hammaren: att han wille häldre
hamra ihop några få säkra Riksdaler på
städet, ån släpa natt och dag för en osä-
ker behållning.
I Stalsekonomiska frågor gäller alltid erfa-
renbetsbevis öfver alla andra; och jag tror
derföre med visshet, att hvarje förnuftig
man måste antaga de nu anmärkte förhål-
landen såsom säkra bevis att icke Bagarnes
förtjenst på allmänhetens bekostnan är så o-
skäligt och orimligt stor, som man synes
inbilla sig.
Men destora stenhusen!
(Forts. 1 morgon.)