(Forts. från Lördagsbladet,)
— (Genom tryckfel bafva i en delaf de ex-
emplar som i. Lördags utdelades i staden på
första sidan, 2:dra spalten, en rad med or-
den: Kammarherren Rosenblad anförde;
blifvit uteglömd näst efter orden: den af
Riks-Stånden närmast t ordningen varande
Suppleanten hvarigenom Herr Kammarher-
rens reservation förekommer såsom en del
af Grosshandlaren Ekermans yttrande.
Vi fortsätta berättelsen enligt Protokollet
för den 20 dennes.
Utdrag af ProtocoHet, hållet hos Full-
mäktige i Rikets Ständers Bank den
20 October 1831.
S. D. Sedan Herrar Fullmäktige låtit till ju-
stering sig föreläsas den del af Protokollet för d.
23 innevarande Ostober, som rörer Hr Kammarh.
Rosenblads Reservation och Protest mot Fullmäkt.
fattade beslut i avledning af Hr Gfverste-Löjtvan-
ten och Riddaren Hjertas anbällan att få återtaga
dess afsägelse från itinebafdt Fullmäktigskap i Ban-
ken, aflemnade Ordens-Biskoppen Hr DPactor Wal-
tin, Herr Kyrkoherden- Bergvall och Borgmästa-
ren Herr Sandblad, enligt deras derom i samma
Protokoll intagne förbehåll, nedanstående skrifte-
liga anföranden, nemligen:
Ordens-Biskoppen Hr Doctor Wallin: Enär jagy
wjd detta måls bebandling, endast följt min enkla
känsla för det rätta, fruktade jag med skäl, att
då Hr Rosenblad förkastade slutledningen af den-
na känsla, skulle han med sin kända skicklighet
uppställa en stark molbevisning ur posiliva före-
skrifter och för mig möjligen- okände lagformer
att både jag och de, som varit af samma tanke i
ämnet, åtminstone finge Juridiskt arätt. Jag fiu-
ner, citer åhörandet af Hr Rosenblads protest och
reservation, alt jag cj har skäl att bärefter mera
än hittills, misstro min enkla, naturliga ritts-
känsla.
Med detta okonstlade sätt att se, förefaller det
mig till en början något besynnerligt, att protes-
ten kommer så scut. Skulle den ej, då Fullmöäk-
tige synles vara på vägen att öfverskrida den vitt
dem tillkommer, hättre hafva åtföljt och afskurit
sjelfva initiativen till den förmodade olaglighe-
ten? Men målet har, utan någon meHankomman-
de genmilan, blifvit hos Fullmäktige både uppta-
get och utageradt; och jag hyser den öfvertygelse,
att vär respectabla Ordförande väl försvarar hvad
ban här gör eller tillåter göras; När han ej fun-
nit sig förhindrad att hos Fullmäktige upptaga
ansöknoingarne och framställa propositionen, så o-
pinera vi med all trygghet öfver de förekomman-
de ämnena; Protesten går åtminstone oss förbi.
De frågor Herr Rosenblad sedan uppkastar och
bejakar, för att styrka, det Hr Hjertas rum i Ban-
eo Styrelsen varit ledigt, dem bejakar äfven jag
ehuru jag derifrån leder en något olika slutsats.
Agde Hr Hjerta rätt till en sådan afsägelse?
Derpå hav ingen tviflat. Har afsägelsen verkligen
ägt rum? Detta är också ett obestridligt facturn.
Var då Hr Hjerlas rum genast ledigt? Detta föl-
jer icke; deriill erfordrades väl något mer än hans
enskilda viljas förklarande; dertill erfordrades en
bos Fullmäktige föregången och fulländad haga
actuas: justeringen. Till dess denna gält för sig,
måste Hr Hjertas ansvar fortfara, Så har det ock
skett: tv inna ne dagar efter afsägelsen lemna-
de han till vårt protokoll en Promemoria angåen-
de sådane beslut som borde skyndsamt vidtagas
för Tumba Bruks angeligeubeter. Hr Hjerfas rum
var således aldrig de jure Icdigt; man kan blott
säga att det höll på utt blifva det, men bann ic-
ke blifva det, emedan Ur Hjerta innan dess afsä-
gelse kunnat äga Iaglig kraft och verkan, inkom
med sitt återtagande deraf, ja, inställde sig sjelf
personligen, för alt sina pligter fullgöra, sedan
Lindvöet för deovas fälloörande var undanröjidt innan
HHJJHJHJJLJLHJ Vt
be RAA Or AA ERE AR Sr
i