deras valrätt.
Lord Canzsleren, Brougham, försvarade
billen. Oppositionen, sade han, upprepar
enständigt att billen är revolutionär, då
den tvärtom endast åsyftar att fö: ekemma
en revolution. Deras Herrligheter hade
väl rätt att fråga, hvilken som gynnade
billen; men hafva icke dess motståndare
enskilda intressen, som motivera deras
mått och steg, och äro sådana intressen
väl de ledare, för hvilka D. H, borde ge
efter? (Lifliga bifallsrop) Men denna
bill har sin sanktion i gamla plägseder
och gamla författare, — Således, och enär
dess ändamål är att upprätthålla och icke
att förstöra, hoppas jag att D, H. under-
stödja densamma,
Om jag kunnat förutse, fortsatte Lord
Broguham, det mitt kall en gång fordrade
att tala till Er, Mylords, öfver en bland
de vigtigaste åtgärder som någonsia kan
föreslås i ett parlament, så skulle jag stu-
derat dag och natt för att förvärfva vishet
och kunskaper, tillräcklige att öfvertyga Er,
Talaren öfvergick till en ironisk ton,
som är honom egen, och skildrade med
dramatisk konst Lord Warneliffs ströftåg
för att finna antireformister, och vederlade
slutligen de talare som förklarat sitt be-
slut att förkasta billen. Med afseende på
faran för demokralien yttrade han: Finns
det en pöbel så finns det ock ett folk.
Medelklassen är utan tvifvel den talrikaste
och fö: mögnaste i landet Om man sålde
alla Edra Herrligheters borgar, slott och
egendomar, så skulle man åndock icke få
den summa som finnes i denna klass, hos
hvilken Engelska folkets tarflighet, kun-
skaper och heder äro förvarade. Den kan
törhända icke så väl hopsmida epigram-
mer, men den bar ett frimodigt sinnelag
och är icke fallen för ombytlighet, I den-
na klass har regeringen bordt söka sitt
stöd, ej för att upprätthålla den eller den
ministeren, men emedan regeringen är öf-
vertygad, att detej är möjligt att förvalta
styrelsen denna medelklass till trots, ty
den utgör länken mellan Edra Herrligbeter
och den pöbel J synes förakta,
Jag upprepar det, regeringen har bordt
välja folket till stöd, icke allenvast för par-
lamentsreformen, men äfven för alla nyt-
tiga förändringar i våra lagar och commer-
cieila politik, Man bör påminna sig den
förbittring som rådde förlidne vinter; kun-
de regeringen bibehålla väldet under en
sådan förbittring, om den eodast varit un-
derstödd af Lorderne? En ädel Lord har
yttrat att, efter den i billen föreslagna
förändring, communerna ej skulle vara
annat än deras principalers fullmäktige.
Men hvad äro väl de som pu blifvit valde
af de ruttna köpingarnes egare? De som
ordat om konstitutionens öfverändakastan-
de genom denna bill, borde känna, att
billen tvertom åsyftar störtandet af usur-
perade rättigheter och representationens
återställande i dess ursorunelioa form. Då