och då de ändtligen afföllo, likt en förviss-!
nad frukt, måste Frankrike nödvändigt be-
trakta alla andra makter som hemliga eller
uppenbara fiender, liksom det ansåg hvar-
je folk som vän.
De throner som derpå i några stater ram-
lade, de skakningar som följde i andra, den
oroliga rörelse som lopp genom alla, visade
huru förskräckligt en falsk politik hämnar
sig. Då Konungarne förenat sig mot fol-
ken, förenade sig ock dessas tankar mot
Konungarne; det exempel de förstnämnde
gåfvo följdes af de andra, och så kom det
derhän, att Frankrike, det man genom en
sådan politik isynnerhet velat fjettra och
binda, genom en fri valfrändskap åter stod i
spetsen för de nationer, som sexton år förut
stridt mot detsamma som mot den oförson-
ligaste fiende. De Belgiska fästningarna,
dem man uppbyggt mot Frankrike, föllo
på en gång som en fruktansvärd stridsgördei
i dess händer, så att man nödgades åter
nedrifva det egna dyrbara arbetet; och så
gick det äfven med alla Europas: politiska
förhållanden. Systemet hade tillintetgjort
sig sjell och måste imot sin vilja räcka döds-
fienden en vänskaplig hand. Må denna sto-
ra lära icke förglömmas, ty den skulle å-
ter upprepas om man ånyo ville försöka
det gamla, Men nu visar det sig tillika,
att Frankrike i sin inre intrigstid icke vun-
nit något utan endast bibehållit kraften att
åter kasta den utaf sig. Frukten af segern
kunde icke vara positiv; den bestod blott i
ett undanrödjande af hinder. Ännu åter-
står att åstadkomma allt annat som först
kan gifva segern värde och bestånd. Just
detta är hvad många så ogerna vilja tillstå,
deri ligger upplösningen till hela gåtan af
det är varande läget, hvilket till en del
företer större svårigheter ån: det fann före
sig. Äfven af nu varande vregering har
man fordrat detsamma som af Bour-
ne för 16 år sedan, och förstår den icke att
uppfylla denna fordran, så skall den, likt
jourbonernes, största tillsamman, Hittils har
den ej förstått det. Man har ökat budge-
ten med en half milliard för att bereda sig
till krig utan att ega mod till deras utfö-
rande, Skulle drömmen om ett allmänt af-
väpmande gå i fullbordan, så stode man med
budgeten åter på samma punkt som under
Carl X. Oeh då är frågan om den inre
emancipationen ännu onpplöst, men med
denna fråga är allt i allo förknippadt, och
så länge Frankrike icke erhåller ett sjelf-
ständigt lif i sira inre deltar, så länge det
ieke blir befriadt och hvilar på fasta grun-
der i sina provinser och sina församlingar,
så länge skola dess andliga och materiella
intressen iche lugnas, så länge skall dess
öde bli en Parisisk lekboll, som bof och
folk ömsom kasa till hvarandra.
t