ee .,
,,
är att göra sig ett rätt begrepp om lagens
mening. Och denna bör väl icke härledas ur
isolerade ord, utan ur föreskrifternas grun-
der och deras jemnförelse sins emellan. Det
är sant att KämnersRättens definition synes
hafva orden för sig; men hvartill båtar
detta då den har meningen och andan emot
sig? Skulle man verbalt tolka det ifrågava-
rande uttrycket, såsom KämnersRätten gjort;
så kunde man med lika mycket skäl kalla
stämningens uttegande för rättegångens bör-
jan, som comparitionsdagen. En sådan de-
finition hade åtminstone ett stöd i Skepmå-
laBalken (Cap. 3: 2.) der det står att:
stämningen är rättegångens begynnelse.
Men att så beskaffade verbaltolkningar Ile-
da till orimligheter, är tydligt och klart.
Vi tro således att KämpersRättens verbalö
definition på uttrycket Rättegångens början
är allt för luskränvkt, och att de deraf
härledda slutsatser i följd deraf äro origti-
a.
Det finnes icke, på något ställe i lagen,
stadgadt, att Boktryckaren ekall owvilkorli-
gen på sjelfva comparationsdaegen ingifva
namnsedel; men i RättegångsBalken, hvars
tillämpligbet på Tryclfrihetsmål Kämners-
Rätten sjelf entagit,) finnes derewot det
stadgandet: ett om en part begär vrådrum
för att skaffa bevis, bör Dömaren icke o-
skäligt neka det, utan lägga honom niss
tid före vid vite, eller vid äfventyr att
saken ändå afgöres. Denna billiga före.
skrift, ett prof på Lagstiftarens ädla omtan-
ka att eldrig hindra sanningehs uppdagan-
de och att eldrig betega någon tillfälle att
bevisa sin rätt — har Kämners-Rätten låtit
vika för en tydniug; som bvarken bar stöd
i Tryckfrihetslagens ord i allmänna lagen,
eller i den naturliga rättvisan. — Följden
deraf bar blifvit att Svenska Allmänheten
fått det oroande skådespelet att se en per-
son sekfällas af Domaren, inför hvilken
han förgäfves begärt ett få ådagaläigga sin
oskuld, Et märkvärdigt fenomen uti ett
lavd, der man antagit till princip, att hel-
dre tio brottsliga må gå fria, än en enda
oskyldig straffas.
Man kansaf det åberopade stället i Tryck-
frihetslagen icke draga någon annan än den
helt naturliga meningen, att rättegången i
Tryctfribetemål väl skall börjas med namn-
sedelns uppvisande; men att det är Doma-
ren obetaget att, enligt allmänna lagens
grunder, meddela rådrum för denna vigtiga
bevisningsåtgärd, i händelse den ej på sjelf-
va comperition.dagen Lan åstadlommas. Nå-
gon präskviptioon i detta ofsceude fnves icke
) KämnersRätten har nemligen i utlåtan-
det åberopat os: ejitlet I semna
Balk, och i Trjcg oanotstkdoine ve Ile
S stadgas tydligt, att addmänna bögens
grunder skola älven i Tryckirihetsmi!
MAT ARN