i Lord FFynford, Earl of Eldon, Lord
I Kansleren, Lord Lyndhurst, Lord Tenter-
iden, Ärkebiskopen af Canterbury, Hertigen
laf Sussex, Hertigen af Glocester , Mar-
I quis Hastings, Earlen af Hareswvood, Lord
I Barham och Earl Grey. De som äro ut-
I märkte med kursiv stil talade emot billen,
Lord Grey anmärkte uti sitt tal, att ett
I rykte var i omlopp, det folket skulle vägra
betala taxorna om billen förkastades. Han
i medgaf för sin del äfven sannolikheten att
i detta kunde inträffa, eburu han hoppades
latt det icke skulle ske. Han hade redan
I framställt möjligheten häraf, och ansåg sig
I förbunden att icke samtycka till något
I mindre verksamt medel, i fall ej
I något annat af lika kraft kunde utfinnas.
(En ädel Lord från oppositionens bänkar
I anmärkte bärvid: så resignera då !) Den
I ädle Lorden ber mig resignera. Jag svarar
i honom, att om jag det gjorde, skulle jag
brottsligt öfverge min pligt emot min ko-
I nung. Hvad jag dessutom bör göra, äger
lingen annan än jag sjelf att afgöra; men
i jag vill aldrig öfvergifva min konung, så
I länge jag kan vara honom nyttig. (Hör, hör!)
Jag är fästad vid honom genom de starka-
ste förbindelser och genom en tacksamhet,
I starkare än någon annan haft skäl att hysa
I mot en så mild herre. Han har bemött
mig med ett så oafbrutet förtroende, och
I vid alla tillfällen emottagit mina försök att
tjena honom med en sådan godhet, att det
i sanning skulle vara otacksamt om jag kun-
de öfvergifva honom. Jag känner de mån-
I ga ynnest-bevis jag erhållit af bans hand,
och vet att Konungen har rätt att be-
falla öfver mina tjenster; och ingen
skall kunna förebrå mig att hafva öf-
vergifvit honom, så länge jag ännu kan
vara en nyttig tjenare och vidtaga tjenliga
måft och steg för landet. Min Karakter ärallt
hvad jag sätter värde på. Jag sträfvar icke ef-
ter makt ; men jag hyser en innerlig och upp-
riktig önskan att uppfylla min pligt emot
min Kung och mitt land, så godt jag kan.
Jag är icke känslolös för mina egna fel;
men det finns ibtet offer som jag icke är
villig att underkasta mig, till erkänsla för
den ömhet som aldrig kan utplånas ur mitt
hjerta, äfven i de sista ögonblicken af min
tillvarelse, — Landets styrelse erbjöds mig
under så egna förhållanden att ingenting
ennat än känslan af min pligt kunde förmå
mig emottaga detta uppdrag. Jag kände
att jag var i den belägenhet att jag icke
kunde undandraga mig att tjena mitt land,
och jag emottog förtroendet emot min egen
höjelse. Jag hade tillbragt en lång lefnad
afskiljd från alla offentliga embeten. Jag
har ingen erfarenhet i offentliga ärenders
behandlande. Jag älskade den husliga af-
lägsenheten i skötet af min familj och kun-
de således säga mig vara
Bankrutt på lif och slösande med hvilan3;
och ingenting kunde hafva förmått mig
att emottasa det offentlisa embetet an-