af den nuvarande ädelsinnade konungen. Men
constitutionen hade beklädt honom med den-
na makt för den händelsen, att den heder-
värda samlingen icke vore i öfverensstäm-
melse med folkets vilja. (Bravo, bravo). Det
tredje sället vore en constitutionel handling
å folkets sida. Om Lorderne skullef vägra
och konungen icke nämner nya Pärer, så
återstod det för folket att sätta i ulöfning
en makt, hbvartill alla constitutionelle skrift-
ställare hade medgifvit dess rättighet, om en
styrelse tyranniskt satte sig emot nationens
majoritet, Denna makt hade en gång drvifvit
en smord konung från Englands thron, och
kunde Ehkaväl drifva ett osmordt Pärskap
från Lordernes hus. — De kände ju alla en
fredlig, ordningsfull och vördnadsvärd klass
menniskor som katHades Qväkare. Det var
på deras exempel talaren här önskade fästa
uppmärksamheten. Denna sekt ville icke
underhålla någon prest, men slog derföre
icke ut hjernan på uppbördsmännen af ti-
onden; de läto blott panta sina egendomar.
Likasom nu Qväkarne vägrade betala tion-
den, borde folket vägra att betala taxorna;
och då executionsmannen kom, ville han väl
se hvar denne skulle få 1 någon auctionist
som vågade sälja eller någon annan person
som vågade köpa. Auctionistens röst skulle
då, efter hans tanka, bli helt passiv; och i
stället att få slå till med klubban, torde det
hända att man slog till auctionisten sjelf.
(Bravo och skratt.) Då den berömde Hamp-
den vägrade att betala sina skeppsumgälder,
hade hans raska uppförande, i anscende till
omständigheterna dervid, elektrviserat hela
England, och utstakat den väg på hvilken
folket kunde befria sig från en förhatlig och
förtryckande oligarki. Talaren förklarade
inför Gud, alt om alla andra utvägar miss-
lyckades, skulle han vara den förste att väg-
ra betala taxorna och låta panta sin egen-
dom. (Förfärliga hurrarop under ett par mi-
nuter). Jag uppmanar alla dem som höra
mig och vilja deltaga häri, att hålla upp
sina händer (en ofantlig skog af händer,
säger referenten, höjdes härvid, beledsagad
af de starkaste hurrarop); jag uppmanar nu
alla dem som äro emot denna utväg, att på
samma sätt genom händernas höjande till-
kännagifva deras olika tanka. (Icke en en-
da hand i vädret); märken väl mina ord,
slutade han, endast om alla andra lagliga
medel slå felt.
(Forts. e. a. 2.)