er vid uppdragandet att vara ofantligt tungt.
En trovärdig historia, angående denta un-
derbara, vattenhvirfvel är gängse på St. Mi-
chael.
Källan uti hvilken den utöfvar sitt välde
äv bekant för att hafva öfverflöd på den
vackraste källkrasse. Två flickor kommo
en gång dit för att plocka deraf och den
ena balkade och föll uti nära i granskapet
af hvirfveln. Hennes kamrat skyndade till
kevnes hjelp, fattade i henne, och försökte
att hålla henne ifrån faran, tills bådas för-
enade skrik tillkallade några der invid ar-
betande landtmän — men som endast blefvo
viltnen till en fasans och dödens scen. Den
olyckligas kamrat förmådde icke hålla hen-
ne, tills hjelp hann ankomma, Sedan det
stackars offret, en stund svingat omkring
uti hvirfveln uti sina vänners och slägtin-
gars åsyn, uppgaf hon ett skrik i dödskam-
pen och försvann ur sigte.
Om man kastar något större föremål uti
hvirfveln, förökas dess kvaft, och när man
åter vill draga det derifrån, stiger den till
raseri. Att utforska dess djup är fåfängt;
flera än tvåhundrade dylika försök hafva
misslyckats. Vattnet i källan är klart och
genomskinligt; det gyttjiga ämnet är tjockt
och orent, och blandar sig icke med vatt-
net; det uppstiger till ytan och nedgår åter
till botten. Diametern är omkring tjugo
fot.