I följd häraf och då det är påtagkigt, att jemn
tillförsel från landet af torrt bröd alla tider på å-
ret, samti både ond och got tid, ej kan. påräknas;
då Spannmålshandlaren Lincks företag är af ingen
nytta. för hufvudstadens innevånare och utan att
tillskynda landtmannen någon verklig fördel, en-
dast feder till intrång för Bagare-Embetet; och då
jemväl I betraktande tages, att Bagare-Embetet i
möjligaste måtto uppfyllt sina förbindelser i afse-
ende på brödiillverkoingen och försäljningen inom
--hufvudstaden, samt all om detta embhete förförde-
Jadt i otöfningen af dess yrke; blifver urståndsatt
föilgöra sina skyldigheter; hufvudstadens innevåna-
re, serdeles: de faltigar:,. skulle komma att vissa
tider på äret sakna tillgång på bröd, får Colle-
gium, med åberopande af de skäl i öfrigt, Bagare-
Embetel i dess uuderdåniga yttrande anfört, och
i stöd at EB. K. Mits nådiga resolution d. 18 Nov.
4805 och EK. Mits nådiga skrifvelse till Kongl,
Commerce-Collegium d. 14 Aug, 1523, hvarigenom
vilkoren för salubageri-näringens utöfvande hår i
gtaden kan stämmas, allerunderdånigst afstyrka nå-
digt bifall, till Spanomälshandlaren Lincks ifråga-
- varande ansökumg.
Herr Öfverståthållaren har instämt med
Embets- och Bygguvings- Collegium, och
Commieice-Collegium har emot ansökningen
endast åberopat, att varuförsäljuingen i huf-
vudstaden är delad mellan dertill privilegi-
erade societeter.
Sedan Öfverståthållaren hade afgifvit sitt
atlåtande, har Sökanden ytterligare ingif-
vit nedanstående anförande:
Till Kongl, Ofyer-Ståthällare-Embetet i Stockholm?
Underrvättad det min hos K. Mit gjorda underdå-
niga ansökning om rättighet alt, i sammanhang med
den mjöl- och spannmålskandel jag idkar, äfven få
försälja groft torrt bröd, blifvit till Kongl. Ofver-
- StåtbållareEmbetet remitterad, har jag sö:ctt mig
böra i största ödmjukhet fästa Hr Baron och Of-
verStåthållarens uppmärksamhet på några förhål-
landen, ifrån hvilka, icke mindre än från det ceg-
ma intresset, jag hämtat anledning till ofvannämne
de underdåniga ansökning.
Det är bekant, att det torra brödet; emedan det
fortare göhomtränges och upplöses af magsåften, är
mera läitlsmält och hälsosamt än det färskå, och
man bar derföre med skälansett det allmänna bru-
ket af torrt bvöd;i Sverige, såsom en nationalför-
del; byilken det är af så mycket större vigt att ic-
ke uraktlåta, som sädeskornet - hos oss i allmänhet
är mindre närande än under blidare himmelsstreck ;
der anaun också har större tillgång på hvele.
Icke dessmindre har det enskillta intresset, egen-
teligen i bufvudstaden, förmått till den grad ute-
stanga det torra brödet, alt det endast i de mest
reglerade hus begaguas; och, churu det torra brö-
det först genom någon tids liggning, antager till-
börlig mörhet och godhet, kan det likväl icke, som
allmänt bekant är, utan efter serskillt beställning
och väntan, hos bagaren erhållas i den quantitet
som utl ett ordinärt hushill fordras för ett par
veckors provision.
Uten att vilja blanda mig med det egenteliga
Bagarehandtverket, tillverkningen af allt slags färskt
bröd för dagen, har jag trott mig kunna med nå-
gon bebållen viust gå det allmänna bästa till mö-
tes, genom etablerandet af täftan utt en produktion,
som mer än alla andra borde vara fri och öppen för en
och byar. Hura mycket lättheten att alltid kunna
inom hus äga ctt lilet brödförrad skulle, i sin mån,
has don arhetaäande klassen bjidraea till den Lbus-
