de Polska ärenderna; samt om Juli-revolu-
tionens grundsatser. Ett enskildt bref från
Paris af den 27 September, hvaraf vi äro i
tillfälle att meddela ett utdrag, kastar ett
icke obetydligt ljus öfver denna omständig-
het. i
Tvänne saker sysselsätta i denna stund
de liflige och eldfängde Fransosernes upp-
märksamhet; Polens missöde och Ministe-
rens seger i Deputerade kammaren, fro de
ämnen, om hvilka man bör talas på bule—
varderna, i kaffehusen, 1 läsekabinetterna
hvarest annars är tyst som muren, ja till
och med af det täcka könet, som föga efter-
ger männerne i politiserande, serdeles sedan
Marion Delorme och andra historiska äms
oven upptaga repertoirerna på alla theatrar.
— Emot Sebastiani (Utrikes Ministern) är
förbittringen utomordentlig. Efter Grefva
Guilleminots återkomst från Constantinopel
och det rykte som går att han ämnar anklaga
Ministern, är denne föremål för de hårda-
ste, och som jag tror till en stor del oför-
tjenta tillvitelser. Så hörde jag härom da-
gen en Läkare på en cafZ vid Rue St. Ho-
nore öppet beskylla hocrom att vara hesol-
dad af Ryssland, och endast hafva tillställt
Belgiska invasionen för att afleda uppmärke
samheten från Polackarne. Denna känsta
af harm var så allmän, att om frågan ap
gående den utrikes politiken hade förekonte
mit för tio dagar sedan, eller före den 19,
hade Ministeren otvifvelaktigt legat under i
kammaren och måst stryka på foten. Men
nu kommo oroligheterna. De olyckor och
uptraden som härvid egde rum, fastän
några talrika våldsamheter ej utöfvades, bör
jude uppskrämma mången och väckte
ruktan för anarki och en våldsam omstört-
ning, men i synnerhet var det folkskocknin-
gen utanför Deputerade kammmarn, ropen
och oväsendet som hördes in, hvilka efter
hvad här allmäut tros bestämde mången i-
bland de Deputerade, att af två onda ting.
välja det minsta. Allt detta oaktadt vtar
det efter den framgång Maugnuin rönte af
sitt tal och den förbittring och ilska hvar-
med Ministrarne utforo första dagen, en
verklig surprise för kammaren sjelf, då rö-
sterna uppräknades, att finna en så talrik
pluralitet. Jag var närvarande på åhö-
rarnes tribun och blef således sjelt vitine
härtill. Nyss förut var en annan Öppen
omröstuing i samma ämne, då de sittande
och de stående voro så ungefär lika
till antalet, att ingen skillnad kunde mäss
kas; men några deputerade begärde slus
ten votering, och resultatet blef anverluy
da Detta har gifvit några af tidningarne
anledning, att anklaga kamaren, för det le-
damöter finnas, som i tysthet gynna mini-
strarne, men icke vilja äfventyra sin popu-
laritet och derföre förblifva på venstra si-
dan. Någon fullständig seger kan i allt fak
ännu icke anses såsom vunnen af- minisit-
ren, och det anmärkes i detta afseende sår