tUScra Med AC, Nyllka ICKE Ca NABON POLlILCISK IOFP-
måga, utan fördjupa sig i medeltidens drömmar;
emedlertid är detta parti öfvyertygadt om sin skick-
lighet och sitt snille; det tror ibgen annan ega
förmåga att regera. (Mycket bra. Öro i centern.)
Detta parti, Mine Herrar, uppkom 18:14; det
var just detsamma som under Murarne af Paris
underhandlade med utländningarne; det fortfor att
existera 1 Gent: det redigerade le Montteur. Då
brefvexlade det med de rojalistiska kommitteerna i
Puy de Döme. Det återvände sedan med utländ-
ningen och betraktar restaurationen som sitt verk:
det håMer sig fast dervid, och allt som derifrån
a fviker är i dess ögon dåligt eller brottsligt. Det
önskar restaurationen med dess distinctioner, pri-
vilegier och en delniug af Frankrike.
Se der orsaken till våra bekymmer. Bevisen
att vi hafva orätt, vi äro färdiga att erkänna vår
villfarelsey allt hvad vi önske är att ej behöfva
frukta för Frankrikes och dess throns säkerhet,
för beständet af hvad vi anse mest kärt.
Hvad som dernäst oroar oss, är att detta parti
som arbetar på restaurations-systemet icke är skiljdt
från högsta makten; att det har varit och är dess
råd och slöd; om det har föga inflytande på na-
tronen, så har det desto mera på affärernas gång.
Hvar gång man uppträder i tribuncn, säger man:
äfven vi äro Juli-män, Jag ingår aldrig I per-
sonligheter, men jag har också tagit del i Juli-
händelserna och kan säga i hvad mån hvarje an-
nan gjort det.
Nå väll Till och med bland mivistrarne finnes
ingen som icke under julidagarne till det yttersta
försvarat legitimiteten, och, så mycket möjligt
var, hindrat det väpnade motständet. (Det är
sanut.)
Öfverallt finner jag detta parti vid styrelsen.
Således finner jag t. ex. i Loudon den som skapat
legitimiteten , som år 1814 undertecknat dessa för
Frankrike så skymtliga fördrag. Ar det vårt fel,
om vå icke finna mationaläran väl förvarad i dess
händer? (Bra)
Sålunda ser jag äfven vid Styrelsen dem som
gjort, 1514 års händelser, och ifrån denna tid be-
traktat restaurationen som deras verk. Huru
skulle desse, äfven med de renaste afsigter, kunna
frångå hvad som ligger dem så nära om hjertat:
Tvänne Ministrar dela den Inrikes förvaltuin-
gen, men den ene var Carl X:s synliga underhand-
lare vil stadshuset; den andre, hans hemliga un-
derhandlare, har esständigt nckat att underteckna
afsältningsakten. (Oro på Ministrarnes bänk.)
Jag anklagar icke deras heder, men de borde slu-
ta sina känstor inom sig sjelfva, dessa kinsklor
som emdast åsyfta alt återföra en restauralion, som
skulle vara olycklig för Frankrike. (Bra! Bra!)
Se der, Mine Herrar, hemligheten af de oord-
ningar som plåga oss. Det är Styrelsen som har
orätt, det är den som är den brottsliga. (Nya ut-
välliga bravorop på högra och venstra sidan.)
fir AMauguin emottogs, vid nedstigandet från tri-
bunen, med talrika lyckönskningar af sina vän-
ner.
Conselj-Presidenten Hr Casimir Perier yttrade
vid slutet af denna stormiga debatt, och sedan
ålinisterens anhängare framkastat förslaget om med-
delande af en formlig decharge åt Styrelsen:
Cm någon af de värde ledamöter som så sko-
ningslöst anfallit oss har några svårt graverande
ficta att mot oss anföra, facta som kunna gilla
ansvar och hvarigenom landets förtreende eller
aktning borde förverkas, så uppmana vi bonom
att uppgifva dem. Vi skola här finna Domare som
vi ej jäfva, stränga men opartiska, passionsfria Du-
mare (Man skulle tro, att Hans. Excelience vclat
drifva gycket med Kamaren, då kan så yttrar sig
efter en sådan discussion) som skola vetaatt fullt
nppskatta den kinkiga belägenhet hvari vi befun-
Nit Ace