MMMM
ENSLINGENS SOLO PÅ FJERBAN
. STRAND. )
Välkommen i natten, du stormande vind! —
Du kommer så kall ifrån hafvet. —
Säg: bvilar min kyss på den älskades kind?
Hos benne år bjertat begrafvet
Hoa mins dig. — Så kom då. — Kring
berg och dal
Jag följer dig gerna, så lugp och sval
Som natten, då solen försvunnit
Hvi skulle jag klaga! — Hos henne jag f
Med hela min själ; och de många
Gudomliga eder i verlden man svär
Att vänskap och kärleken fånga
Jag aktar ej mera än midsommars snö;
Det gäller mig lika att lefva och dö,
Ty boppet och glädjen försvunnit
Beklaga mig icke, du menniskovän!
Jag skrattar åt dig, om du gråten
Min saknad förstår du ej. Mig icke än
Du fattar; — men jag dig förlåter.
Btott lemna mig ensam, på villande stig.
Jag finner nog vägen, förutan dig,
Till himlen och benne — i grafven.
Polonia, gråt ej, du älskade mö! —
Se, tiden som strömmen förrinner,
Och den som nu lefver i morgon skall dö,
Hans minne med lifvet försvinner;
Men, tro mig, din lofsång står skrifven i
blod,
I hjertblod, som brusar likt vådeldens flod,
Och snart väcker striden ur grafven.
a-— DB
) De trenne första verserna af denna sång
hafva förut varit införda i ett provins-
blad, hvilket Red. anser sig böra näm-
na, churu den blifvit oss i manuscript
tillsänd af författaren,