2 AA had hed v
sen på den närvarandes bekostnad, så har
åetta ingalunda sin orsak i någon förkärlek
till personer. Men då vi voro de, som
råkade först förklara vår tillfredsställelse
öfver den nya sakernas ordning inom
iheateradministrationen, hvilket också för-
modligen gifvit anledning till den mini-
steriella stämpel Stockholms-Posten och
Favoritbladet gifvit oss, så känna vi af så-
dar anledning, mera för vår egen, sakens
och allmänhetens skull, än för Stockholms-
Postens, oss skyldiga, att taga Harbrors
resonnemanger i skärskådande , önskande
atl det måtte honom väl bekomma.
Alltsedan theatern öppnades denna spel-
termin, har Stockholms-Posten varit i syn-
bar vånda och derunder aflat en mängd
artiklar, hvaribland den sista — i tre
pumror — slutar sig med det resultat, att
Gr Pukes administration, jemförd med den
närvarande, inför den oväldiga sanningens
(Stockholms-Postens) domstol i sjelfva ver-
ket blir den vinnande (anmärkom i förbi-
gående blott ovälden deri att jemföra resul-
tatet af 35 års styrelse hos den ena och
några månaders hos den andra, då den
ena emottog verket med några tusen Riks-
dalers behållning i kassan och lemnade en
utsliten repertoire och 30,000 R:dr skuld
i arf åt sin eftesträdare; hvilka svårigheter
dessutom ökats af en sjuklighet inom per-
sonalen hvarpå förut icke gifvit: exempel).
WVi deltogo aldrig i smädelserna mot Gr.
Puke, fortfar Stockholms-Posten. — Tlan
ver ett ständigt föremål för vissa tidnings-
redactioners klander; hvad hälst han gjorde,
äfven det lofliga och otadeliga, fördömdes
m. m. Men bhvarföre upplyste och till-
röttaviste Stockholms-Postens utgifvare icke
detta i den tiden, då deraf gjordes behof?
fi varföre dubbar han sig nu till Gr. Pukes
vapendragare, då ingen anfallit hans hus-
bonde? Hade icke Kapten Lindeberg, under
de nära fyra år då Gr. Puke, som han på-
står vrätltvist smädades, äfven sitt blad,
för att något litet vägleda publikens om-
döme? i denna angelägenhet? Ännu mer:
om Gr. Pukes förvaltning var så: lycklig,
bh varföre äflades Stockholms-Postens utgif-
vare sjelf, att rycka theater-spiran ur hans
hand och ingaf, i oträngdt mål, sin ansök-
niog till K. Maj:t att flux få öfvertaga thea-
tern, hvilken inlaga han till yttermera visso
tryekte i sin tidning? — Den rättvisa som
nu lemnas den afgångne, kommer något
sent och, som det tyckes, af andra motiver,
än blott att göra rätt.
När man påminner sig de flera ansöknin-
ar Stockholms Postens utgifvare gjort hos
K. M:t, att få avlägga egen theater, eller i
nödfall få, taga den kongliga på entrepre-
vad, erhålla hans omdömen som theater-kri-
tikus en verkligen rolig märkvärdighet.
alla, som besöka spektaklerna, veta huru
många goda stycken man ofta får umbäöära
en stor del af theaterns skuld, o. v.3; så
sak. Fru Eriksson kan nemligen rempla-
ceras af M:llne Lindman och Högqvist; M:lle
Widerberg och Fru Enbom af Eleverna
Ficker o. s. v. Litet längre ned säger han
väl, att man ej förr än om ett par år karm
dömma om de sednares talang, och detta
synes väl stå något i strid med påståendet,
att de genast skola doublera scenens mest
omtyckta sångerska, men sådant faller sig
ej så noga. En fråga deremot.som den
minst bevandrade i theaterväg skulle vilja
göra, är denna? behöfdes det då ingen tid
för doubler att instudera stora sång- och
tal-roller, eller rekryterar man en repertoir
som ctt landtvärn? Då man t. ex. hör om-
talas, att en sångerska i flera månader stu-
derar ett parti, innan hon upträder på sce-
nen, kan man då begärn, att ett par elc-
ver skola vara färdiga, att inom några vec-
kor spela hvad roll som halst?
Om det är sannt som Stockh:s Posten så-
ger, att den nuvarande Direktören försakar
de flesta af sina fördelar. som åtfölja tjen-
sten; att han icke emottar någon lön; att
han, genom begagmande af enskild kredit och
tillgång, anskaffat medel till betäckande af
är ju detta dock något, och vi skulle ön-
ska, att sådant blefve en plägsed hos alla
embetemän i våra dagar. Hvem vet, om
Stockh:s Postens utgifvare sjelf, med upp-
offring af sitt lugn, sitt anseende hos opini-
onen och sin economiska fördel, (såsom han
uttryckte sig i inlagan till K. N:t) skulle
gjort mera, i händelse K. M:t bifallit hans
und. ansökning att blifva Direktör?
De framgångar Hr Collberg och Mamsel-
lerna Ficker haft, skrifvas af Stockh:s Po-
sten alla på Gr. Pukes räkning, emedan ban
— engagerat dem. Vi hafva också icke
hört någor räkha nuvarande styrelse till
förtjenst, att den engagerat ifrågavarande
sujetter, men välatt den vetat använda dem
med synbar fördel. Efter hvad vi hört
skulle Hr Collbergs debut under Gr. Puke
varit bestämd i Spelarens roll. De som
sett hans debuter i Seid, Rudolf (i Kors-
fararne) och Häftiga Friaren, samt nu se-
nast sågo honom upträda i Spelaren , torde
kunna dömma om Hr Collberg förlorat på
byte af Direktör. Det försäkras äfven, at!
Hr Collberg af Gr. Puke blott var engage-
rad på sex månader och beböill sin plats i
banken; men af nuvarande styrelsen blifvit
formeligen engagerad för ere år. Hvad
Mamsellerna Ficker angår, så kan man t.
ex. knapt iro, att den, som i vintras visade
sig i Testamentet , är densamma, bvilken nu
upträdt i Lilla Matrosen, så mycket har
bon dessa senare månader vunnit. Skulle
Stockh:s Postens logik stå fast, så skulle äf-
ven Hr Berg t. ex. icke ega förtjensten af
utbildandet utaf fru Enboms sång, utan den
Direktör, som först engagerade henne i
Chören.