tressera mängden af läsare, tv att erhålla ett
omdöme af det hela.
Det första vitsord man måste gifva denna
opera, är att den äger en stor. och omvci-
lande musikalisk rikedom både i arier och
chörer; isyvnerhet tyckte vi oss finna en
beundransvärd ensemble uti Ellinas duetter
med Etbhelbert uti första och med Malco!m
1 andra akten. Orechesterpartierna äga likaleses
en stor skönhet, och metiverna i sången äro
valda med utmärkt smak och talang, ehuru
de icke äga behaget af någon särdeles ny-
het. — Versificationen i öfversättningen är
äfven utarbetad med ovanlig omsorg.
Vid detta förhållande skulle väl knapt
nägon kunna tro en sak, som vi likväl vå-
ga försäkra, alt vi på de första rader-
na varseblefvo flera jäspningar, — och
detta till och med från personer, hvilka
vanligen, åtminstone för sällskaps skull,
pläga presentera sig sjelfve såsom galna i
musik? Denna omständighet gaf oss ett
uytt bevis, att, oaktadt den musikaliska fu
reur som råder i alla hufvudstadens kre-—
sar, våra dilettanti hafva orätt i sitt pästå-
ende, att orden och unppställniogen i en
opera äro af föga betydenhet, blott de lem-
na kompositören tillfälle att med full fri-
bet. utveckla resurserna af sitt snille, och
utt sjelfva pjesen i en opera endast är ett
fabriksarbete.
För att vinna närmare öfvertygelse lhir-
om, jemföre man blott hvilka operor som
hos oss gjort största lyckan. Recetterna af
Figaros bröllopp och Barberaren i Sevilla,
lånade af Beaumarehais båda odödliga må-
sterstycken; och Don Juan, hvartill ämnet
är hemtadt af Molieres ryktbara pjes, Le
Festin de Picrre, jemte ännu ett par, jem-
förda med recetterna af flera andra operor
med stor musik, bevisa tillräckligt att den
Svenska publiken, med allbeundran för vackra
arier, äfven måste hafva goda dramatiska
situationer, för att rätt värdera de förra.
Ämnet till sådana fattas visserligen icke i
Sjöfröken: en Konung af Skottland, intagen
af kärlek till dottern af en landsförvisad
ädling; denne ädling dold hos anföraren för cn
clan Bergskottar, som äfven är käridottern och
med clanen stadd i uppror emot Suveränen,
äro utan tvifvel icke blott tillräckliga utan
äfven iotressanta materialier till ett coct
dramatiskt och lyriskt arbete. I dess ställe
har Författaren till pjesen hopsatt en lång
gåta. Handlingen är så föga sam-
manknuten och motiverad , att åskådaren
icke ett ögonbliek känner någon nyfikenhet
eller intresse vid åsynen af personerna som
utan rågon nödvändig anledning inkomma
och gåut om hvarandra.
Det vore likväl orättvist ett icke erkön-
oa det Theater-Styrelsen af denna pjes gjort
allt hvad som han göras med vår savgper-
sonal. Fru Eubom ör i alla afsecndez på
sin plats i Malcolms roll. Om vi icke be-
draga oecs alltför mycket, så bar bon ewdum
2 al