sklit. banko raden. Utdelningen skl. 6 etterea art
Herr. JMauguin började den egenvuiga at
tacken, och ehuru en stor del af hvad han
yttrade var sköligen bindande, nnse vi dock
ej pödigt att hår upprepa det, då allt hvad
som kan sägas från denna sida, med en 84
stor öffserlägsenhet i uppfibning och logik
blifvit under en föregående session yttradt
af den snillrike Bignon. (se Aftonbladet
N:o 224) Deremot förleddes han af sin ifver
för Polska saken till åtskilliga Yrkanden,
hvarigenom han gaf Ministeren hvad man
kallar hugg på sig?, en tillfällighet, som
den bättre underrättade Sehastiani ej förs
summade att begagna. Mauguin : började
nemligen förklara det han numera icke vil-
le tala om krigs han insåg att man - låtit
det ögonblick, då ett sådant med vinst för
mensklighetens intressen. och ära för: Frankris
ke, kunnat företagas, gå sig ur händerha;
au vore allt förbi; men man hade i tid bordt
antaga en offensiv ställning mot Ryssland och
skickat flottor i Svarta Hafvet och Öster-
sjöns på det sistnämnde hafvet menade Herr
.Mauguin att man i Polangen skulle funnit
en Polså hamm der man:med fördet kun-
nat landsätta en armee till Polackarnes un-
derstöd.
Herr Sebastiani, något mer bevandrad i
geographian än Herr Mauguin ech mång-
den af sina landsmän, upplyste att Polan-
gen var en Rysk hamn som blott i 48 tim-
mar befunnit sig i de insurgerade Wolhy-
niska böndernas händer och dessutom en-
dast var tillgänglig för skutor. Oberäkna d
denna seger, för hvilken Hans Excellence
doek egentligen står i förbindelse hos geo-
grafien, var hans försvarstal ganska ömkligt.
Hans ergumerter hade hela den Don Ranu-
doska tiggareprakt, som Holberg i lekamlig
måtto så ypperligen skildrat. Hans tal var ett
oratoriskt plagg med framsida af brocheradt
sammet och bakstycke af trasigt blaggarn.
Han anförde en depeche från Charged At-
fairen i St. Petersburg, deri det försäkrades
att Ryska Styrelsen gifvit de formligaste
löften, att tractaterne i afseende på Polen
skola uppfyllas, och att Kejsar Nicolai
yttrat, det han med Preussen och Österrike
ville rådgöra rörande Polens pacifierande.
Han ursäktade vidare Frankrvikes overk-
samhet i afseende på Polen. Man kunde
icke förbjuda Preussen att sälja sin provi-
ant och sin ammunition: tillhvem det beha-
gade; ingen Preussisk soldat trodde Ministern,
hade öfverskridit Polska gränsen. (Il me
semble guaucun Soldat Prussien ny
est entr). Han medgaf vidare att en från
Paris afskickad Courir blifvit qvarhållen
i Preussiska Staterne, att man låtit honom
underoa en tvåfalldio Aauasvantän Mviccerlia