I nrikes:
STOCKHOLM.
Den 3 October.
Den osäkerhet som på det afstånd vi be-
finna oss, hittils egt rum i omdömet om sa-
kernas verkliga tillstånd i Frankrike, om
ministeörens system, om folkets tänkesätt,
kan numera, sedan ankomsten af dagens ny-
heter med Engelska posten, anses helt och
hället häfven. Vi tro nemligen, att en jem-
förelse mellan de båda berättelser hvilka vi
här ofvanföre meddelat, och en blick på
sjelfva händelserna, äro nog för att åtmin-
stone för närvarande derom göra sig ett
temligen klart begrepp. Då mnrwan härvid å
ena sidan betraktar att det enda planeradt
politiska i upploppet bestod uti talet af den
person som uppsteg på bänken och upp-
manade pöbeln att skicka bort Ludvig Fi-
lip, som de hade gjort med Carl X, samt
om man vill vara mycket nogräknad, i pisto-
len som smällde af i fickan (ty portvak-
tarns fönsterrutor kunde väl icke bestämdt
anses såsom offer åt elt försök att öfver-
ändakasta monarkien) så kan manå den an-
dra icke pog förundra sig öfver, att allt
verkligen aflopp så fredligt som det gjorde,
emedan säkert ingen fanns som fruktade
högst alfvarsamma och blodiga uppträden.
Sjelfva den omständigsheten, att massorna
kunde vara så länge tWtillhopa i hundrade-
tusental, utan att någonting för samhälls-
oxdningen vådligt företogs, bevisar bättre