tr — DO MH JU UM UM AO UV UU UM — -L- — — — — —-— 2 — —— — — SL UAE -— —80—
å
Frankrikes spira, som gifvit våra vapen en
odödlig ära och som, i händelse han begått
felsteg, blifvit grymt straffad af våra fien-
der, slutligen får hvila bland oss.
Jag tror alt denna känsla är allmän, icke
allenast inom denna samling, utan äfven öf-
ver hela Frankrike.
Likväl kan der råda en annan tanka,
pemligen huruvida dettasteg är lägligt, och
det är denna som söndrar sinnena.
Vid vår återkomst från S:t Helena upp-
fyllde vi hos Ludvig XVIII den skyldighet
oss i Napoleons sista vilja blifvit ålagd, i
det vi begärde att hans stoft måtte få öf-
verföras till Lyon, vid Saones och Rhones
sammanlopp, om man funne några olägen-
heter uppkomma af dess öfverförande till
Seinens stränder, som varit hans första ön-
skan.
Vid detta tillfälle besökte jag endast Mont-
morency, som då var minister för utrikes
ärenderne, men en annan vidtalte Hr Vil-
lele, som sade honom? Vi kunna icke, utan
fara för säkerheten inom Paris, föra Ma-
vucls kropp till denna hufvudstad; huru
velen J då att vi till Frankrike skola öf-
verföra Napoleons?
Dessa ord kunna ha varit sanna; möjligt
är att man fann olägligt att föra Napoleons
kropp till Frankrike, men det tyckes mig
att J vid frågans öfverlemnande åt mini-
sterkonseljen, i dess presidents person, bören
afse hvad nationaläran fordrar och omstän-
digheterna påkalla.
Härvid yttrade sig en djup rörelse, som
äfven tycktes delad af de ledamöter, som
yrkat på dagordningen.
Denna kom under omröstning och förka-
stades. Hänvisningen till ministerkonseljen
antogs med ovanligt stor majoritet.
EES ATS SRA bo Ng