tågade, skickade i Augusti 1625 tvänne
errissarier till de Sachsiska deputerade i
DBrunsvig, för att — tillhålla desse att
med bela sin myndighet förbjuda alla för-
fatiare och boktryckare att på otidigt sätt
tala om de Kejserliga tropparne, och devi-
genom uppreta sinnena. De deputerades
svar härå, gifvet den 30 Augusti, Ivdde ord
Jör ord som följer:
Hvad de anförda smädefulla skrifterna
angår, så kunna icke Rådet och de depu-
terade för närvarande göra annat än för-
bjuda alla ströskrifter, smädliga poemer)
och dylikt, vid exemplarens förlust och äf-
ventyr af straff, såsom öfverensstämmande
är med den Kejserliga konstitutionen; och
bedja vi Hans Exellence icke tveka om detta
besluts snara verkställande. Men helt an-
nan sak är det, då händelserna äro historiskt
och mide omförmäldta, utan någon hän-
syftning och wiolentia verborum; hvilket
icke, utan orättvisa, kan förbjudas, eme-
dav det i annor fall skulle blifva nöd-
vändigt att förbjuda och förstöra alla hi-
storiska beskrifningar, ehuruväl det är
nödvändigt och ganska nyttigt, publice
och privatim, att bibehålla memoriam re-
rum gestarum.. Men till detta ändamåls
uppnåcade finnes intet annat medel än hi-
storien, hvilken såsom hvar och en politice
domarc, är custos virtutum, och i följe
deraf cett testis malorum facinorum. Om
derföre Hans Excellence alfvarsamt vid
kropps- och lifsstraff ville afhålla sina sol-
dater från de omenskliga plundringarne, så
skulle snart dylika smädeskrifter upphöra.
Det tyckes som Tilly hade blifvit nöjd
med detta svar, emedan viicke finna honom
hafva anfört några ytterligare klagomål der-
emot — ehuru han fortfor med sina våld-
samma målt och steg.
) Sådana ströskrifter både på vers och
prosa och så väl på latin som tyska,
voro ganska talrika. De framställde
Österrikarne med de svartaste färger,
och väckte mycken uppmärksamhet
både i och utom Tyskland. Ingen der-
ibland gjorde likväl så mycket uppse-
ende, och tillvann sig mera bifall än
ett latinskt arbete af fippolytus a La-
pide. Denna är en af de mest giftiga
skrifter mot Österrike som någonsin sett
dagsljuset. Författarens rätta namn var
länge tvifvelaktigt; men numera är det
väl bekant att det ver Bogislaus Philip
von Chemnitz, som beskrifvit tretioå-
riga kriget. Han var Svensk rådsherre
och historiograf , en afsvuren fiende
till Österrikiska huset, hvars karakter
bans arbete hade till ändamål att ned-
sätta — hvilket åfven ganska rigtigt
Jyckades honom. Detta arbete, i tolf
böcker, har titel af Dissertatio de
rr EEE RE RER RE år