tågade, skickade i Augusti 1625 tvänne errissarier till de Sachsiska deputerade i DBrunsvig, för att — tillhålla desse att med bela sin myndighet förbjuda alla förfatiare och boktryckare att på otidigt sätt tala om de Kejserliga tropparne, och devigenom uppreta sinnena. De deputerades svar härå, gifvet den 30 Augusti, Ivdde ord Jör ord som följer: Hvad de anförda smädefulla skrifterna angår, så kunna icke Rådet och de deputerade för närvarande göra annat än förbjuda alla ströskrifter, smädliga poemer) och dylikt, vid exemplarens förlust och äfventyr af straff, såsom öfverensstämmande är med den Kejserliga konstitutionen; och bedja vi Hans Exellence icke tveka om detta besluts snara verkställande. Men helt annan sak är det, då händelserna äro historiskt och mide omförmäldta, utan någon hänsyftning och wiolentia verborum; hvilket icke, utan orättvisa, kan förbjudas, emedav det i annor fall skulle blifva nödvändigt att förbjuda och förstöra alla historiska beskrifningar, ehuruväl det är nödvändigt och ganska nyttigt, publice och privatim, att bibehålla memoriam rerum gestarum.. Men till detta ändamåls uppnåcade finnes intet annat medel än historien, hvilken såsom hvar och en politice domarc, är custos virtutum, och i följe deraf cett testis malorum facinorum. Om derföre Hans Excellence alfvarsamt vid kroppsoch lifsstraff ville afhålla sina soldater från de omenskliga plundringarne, så skulle snart dylika smädeskrifter upphöra. Det tyckes som Tilly hade blifvit nöjd med detta svar, emedan viicke finna honom hafva anfört några ytterligare klagomål deremot — ehuru han fortfor med sina våldsamma målt och steg. ) Sådana ströskrifter både på vers och prosa och så väl på latin som tyska, voro ganska talrika. De framställde Österrikarne med de svartaste färger, och väckte mycken uppmärksamhet både i och utom Tyskland. Ingen deribland gjorde likväl så mycket uppseende, och tillvann sig mera bifall än ett latinskt arbete af fippolytus a Lapide. Denna är en af de mest giftiga skrifter mot Österrike som någonsin sett dagsljuset. Författarens rätta namn var länge tvifvelaktigt; men numera är det väl bekant att det ver Bogislaus Philip von Chemnitz, som beskrifvit tretioåriga kriget. Han var Svensk rådsherre och historiograf , en afsvuren fiende till Österrikiska huset, hvars karakter bans arbete hade till ändamål att nedsätta — hvilket åfven ganska rigtigt Jyckades honom. Detta arbete, i tolf böcker, har titel af Dissertatio de rr EEE RE RER RE år