TAM OO VA VA
lom då disponerad och jag förutsåg klar-
igen de olägenheter, hvilka kunde förestå
nig i framtiden, genom användandet af en
törre summa för hvilken redovisning af
enne framdeles kunde äskas och som kun-
le gifva ett giltigt skäl att, på sätt som
;ckså sedermera skett, försöka få mig från
örmyndare-förvaltningen skiljd. Både min
mustru. och jeg hade dessutom grundade
inledningar till den öfvertygelse, att Herr
fversten sökte i bemlighet bereda sig af
ru Jeanssons enskilda fördelar på sina
5 värföräldrars och Svågrars bekostnäd, hvar-
öre vi begge naturligtvis hyste stor obe-
lägenhet , att än ytterligare öka dem med
n half tunna guld eller att understödja
len, som så helt och hållet skiljt sitt in-
resse ifrån vårt. Herr Öfvrrsten erbjuder
ig göra allt hvad i hans makt stod, för
Itt undanrödja denna sednare misstanka,
len han ofta, äfven sedermera, sökt från
ss aflägsna; och att, såsom bevis derpå,
kriftligen förbinda sig, att icke begagna
vad Testamente Fru Jansson än kunde
ill hans fördel upprätta, Under sådant
ikor medgifver jag att lemna honom det
viträde som beböfdes. Förslaget till Ferr
)fverstens förbindelse , författadt af Herr
3aron Boije och innefattande afsägelse, att
vegagna något Testamente, vare sig ti fast
ler lös egendom, godkännes af Herr Öf-
ersten i meningen men ieke i ordalsgen;
jan vill öfverse den och aflemnar seder-
nera en förbindelse, underskrifsen af ho-
om och hans Fru, deri de afsäga sig allt
;egagnande af Testamente af Fru Jansson
hennes lösa egendom; och då jag fäster
ippmärksamhet vid den inskränkning för-
vindelsen sålunda fått och min bustru jem-
äl af sådan anledning önskar, att under-
iandlingarne i ämnet må anses slutade,
å förmenar Herr Öfversten, att han trod-
ie sig hafva skrifteligen uppfyllt allt hvad
van mundtligen erbjudit och försäkrar på
let kraftigaste, att aldrig begagna någon
iandling af Fiu Jansson af sådan beskaf-
enhet, att vår rätt derigenom förnärma-
les; uti hvilket allt Bokhållaren Töre-
(vist fullkomligen instämt, med uppgift,
tt Herr Öfversten, på sin heder, försäk-
at, att han aldrig ville begagna något Te-
tamente af Fru Jansson, hvarken angåen-
le fast eller lösegendom och att tådan vo-
e meningen med hvad han skrifvit, Herr
läradshöfdingen Weibull, uti hvars vilt-
esmål, — jag begriper ej af kvad anled-
ing, — Herr Öfversten finner så mycken
röst och upprättelse för sig, instämmer
ildeles i uppgiften om de misstankar, som
min sida yttrades, och i de ytterligare
nmärkningar jag framställde efter afhö-
ande af Herr Öfversteas förbindelse och
illägger sedan, att Herr Öfversten heligt
ch vid sin heder förklarade, att han al-
rig ville nedlåta sig till någon afhand--
nes afslutande med Fru Jansson. som:
