den tanken att ett så herrligt, hjeltesinnadt folk skulle vara dömdt till evig död, om det också för ett ögonblick skulle duka under? Ären I icke försäkrade att det antingen af egen eller genom andra nationers bistånd måste uppstå ur sin aska? Det är icke möjligt att Polen kan förlora sin nationalitet. I ären förvissade härom och viljen icke dröja med att högt förklara det. Huru skullen I ock i detta vigtiga betydelsefulla ögovblick, då detta hjeltetolk sväfvar i ångest för utgången af en ärofull strid på lif och död, kunna dröja med att uttala ett ord som berättigar Polen till förhoppnoingar; att försäkra det ofm en oberoende framtid? Huru skullen I kunna förvägra dessa tappre, som dö för sin frihet, vissheten om deras fäderneslands odödlighet? I skolen icke förvägra dem detta, utan, som jag hoppas, antaga mitt amendement.