den tanken att ett så herrligt, hjeltesinnadt
folk skulle vara dömdt till evig död, om
det också för ett ögonblick skulle duka un-
der? Ären I icke försäkrade att det antin-
gen af egen eller genom andra nationers
bistånd måste uppstå ur sin aska? Det är
icke möjligt att Polen kan förlora sin na-
tionalitet. I ären förvissade härom och vil-
jen icke dröja med att högt förklara det.
Huru skullen I ock i detta vigtiga betydel-
sefulla ögovblick, då detta hjeltetolk sväfvar i
ångest för utgången af en ärofull strid på lif
och död, kunna dröja med att uttala ett
ord som berättigar Polen till förhoppnoingar;
att försäkra det ofm en oberoende framtid?
Huru skullen I kunna förvägra dessa tappre,
som dö för sin frihet, vissheten om deras
fäderneslands odödlighet? I skolen icke för-
vägra dem detta, utan, som jag hoppas, an-
taga mitt amendement.