EP irtfttg Ua MJ 13 UU VI ULL ET VE UP, ve
Und r utvecklingen at skälen för detta på-
ötäende yttrade han följande:
mI oo I veten utomdess hvilket infly-
tavde ett ords uttalande eller underlåtande
stundom kan utöfva på ett folks historia.
Det torde tillåtas miss att såsom exempel
härpå avföra ett historiskt factum, som här
to .e vira på sitt ställe. På den tid Napo-
leon satte det högsta värde på en allians
med Ryssland, år 1809 under det OÖOster-
rikiska falttåget, äskade Kejsar Allexander,
hvilken Polens återställande förekom som
en ohygglig spökgestait, af honom de fasta-
ste garantier att ett sidaut återställande
aldrig skulle kunna sättas i verket. Han
ville, om möjligt, se ordet Polen och nam-
net på dess ipvänare utstruket ur historien.
Napoleon var färdig till stora uppoffringar;
han ville genom en särskild konvention för-
binda sig att på intet sätt understödja Po-
lens uppresningar; men Alexander fordrade
nnu mera, att Napoleon skulle undertekna
en formlig artikel af innehåll: Konunga-
riket Polen skall aldrig återställas.? Der-
vid ville Alexander icke medgifva den rin-
gasle ändring 1 sina ord, hvilka för honom
hade en belig betydelse. Häröfver uppstod
år 1810 en liflig ordvexling dem emellan,
hvilken man kan anse som upphofvet tilll.
det sedan alltmer tilltagande missförstånd,
som grundlade 1812 ärs krig, Napoleon
skref: Jag vill icke vanhedra mig genom
en Yörklaring att Polen aldrig skall åter-
ställassjug vill icke sätta den flack på mitt
minne, att ha beseglat en macchiavellistisk
bandling; ty detta vore mera än att erkan-
na Polens delning, om man ville förklara
att det aldrig skulle återupprättas. . . . Om
jag undertecknade en sådan försäkran, så
ville det säga, att jag måhända kunde vilja
återställa Polen, och det låga 1 ena sådan
förklaring skall icke utplånas med en hand-
ling som vederlade det.
I skolen utan tvifvel, mine Herrar, tilla-
de Herr Bigovon; berömma: Napoleons ödla
motstånd vid dessa Rysslands fordringar.
Om den artikel, Alexänder år 1810 fordrade,
blifvit underskrifven af Napoleon, så skulle
det år 13815 icke mera stått i Alexanders
makt att återupprätta Konungariket Polen.
Man skulle mot honom åberopat Hans trak-
tat med. Napoleon, såsom medförande evig
proskription af ordet: Konungariket Po-
len, och hade Alexander nämnde år åter-
upplifvat detta Konungarike, eller åtmin-
stone denna början till Konungarike, som
han lofvat förstora, så skulle icke Polac-
karne åren 1830 och 1831 gjort så stora
anstvängningar för att sjelfva verkställa det.
Endast en rå despotisms skuggrädda sträf-
vanden kunna gå ut på att vilja inviga ett
folk till förstöring, som Alexander år 1810
hade för afsigt. Att deremot inviga, ett
folk tilllif och återuppståndelse, då det är i