EP irtfttg Ua MJ 13 UU VI ULL ET VE UP, ve Und r utvecklingen at skälen för detta påötäende yttrade han följande: mI oo I veten utomdess hvilket inflytavde ett ords uttalande eller underlåtande stundom kan utöfva på ett folks historia. Det torde tillåtas miss att såsom exempel härpå avföra ett historiskt factum, som här to .e vira på sitt ställe. På den tid Napoleon satte det högsta värde på en allians med Ryssland, år 1809 under det OÖOsterrikiska falttåget, äskade Kejsar Allexander, hvilken Polens återställande förekom som en ohygglig spökgestait, af honom de fastaste garantier att ett sidaut återställande aldrig skulle kunna sättas i verket. Han ville, om möjligt, se ordet Polen och namnet på dess ipvänare utstruket ur historien. Napoleon var färdig till stora uppoffringar; han ville genom en särskild konvention förbinda sig att på intet sätt understödja Polens uppresningar; men Alexander fordrade nnu mera, att Napoleon skulle undertekna en formlig artikel af innehåll: Konungariket Polen skall aldrig återställas.? Dervid ville Alexander icke medgifva den ringasle ändring 1 sina ord, hvilka för honom hade en belig betydelse. Häröfver uppstod år 1810 en liflig ordvexling dem emellan, hvilken man kan anse som upphofvet tilll. det sedan alltmer tilltagande missförstånd, som grundlade 1812 ärs krig, Napoleon skref: Jag vill icke vanhedra mig genom en Yörklaring att Polen aldrig skall återställassjug vill icke sätta den flack på mitt minne, att ha beseglat en macchiavellistisk bandling; ty detta vore mera än att erkanna Polens delning, om man ville förklara att det aldrig skulle återupprättas. . . . Om jag undertecknade en sådan försäkran, så ville det säga, att jag måhända kunde vilja återställa Polen, och det låga 1 ena sådan förklaring skall icke utplånas med en handling som vederlade det. I skolen utan tvifvel, mine Herrar, tillade Herr Bigovon; berömma: Napoleons ödla motstånd vid dessa Rysslands fordringar. Om den artikel, Alexänder år 1810 fordrade, blifvit underskrifven af Napoleon, så skulle det år 13815 icke mera stått i Alexanders makt att återupprätta Konungariket Polen. Man skulle mot honom åberopat Hans traktat med. Napoleon, såsom medförande evig proskription af ordet: Konungariket Polen, och hade Alexander nämnde år återupplifvat detta Konungarike, eller åtminstone denna början till Konungarike, som han lofvat förstora, så skulle icke Polackarne åren 1830 och 1831 gjort så stora anstvängningar för att sjelfva verkställa det. Endast en rå despotisms skuggrädda sträfvanden kunna gå ut på att vilja inviga ett folk till förstöring, som Alexander år 1810 hade för afsigt. Att deremot inviga, ett folk tilllif och återuppståndelse, då det är i