aug YILCISSG I lg v MVIS PIG Le TAC RR talade under respit-stunderne om ingenting annat än musik, och alla voro öfverens, att det musikaliska sinnet, den ägta konstbildningen gjort förvånande framsteg bland den Stockholmska publiken, i trots af hvad en och annan näsvis tidningsskrifvare velat påstå. Sällskapet anade icke att det på stället och in:corporce skulle komma att documentera sig 1 detta fall. Samtalet föll på den nyss började Spectakelsaisonen, Man beklagade att, i den nya glänsande Operasalonen, ännu, utom Joconde, ingenting af värde låtit höra sig. Men man hoppades på Trollflöjten, Donna del Lago, och framför allt på Fidelio, ty societen utgjordes af de varmaste, renlärigaste Beethowianer. Nn nämnde någon Korssfararne och det befanns att alla de samtalande bevistat den. Man ordade vidlyftigt Om Fru Torsslows spel, om Mille Högqgvists täcka ansigte (Damerna tyckte att det var alltför långt emellan näsan och munnen, och hade dessutom kring läpparne funnit ett visst drag, som — —) om Herr Collbergs ögon mm. m. Bland de närvarande var en ung sjuttonarig flicka, systerdotter till värdinnan, nyligen anvländ till bufvudstaden från en aflägsen landsort. Med bifall hade hon nyss låtit höra sig 1 en Sonate af Beethowen. Det var första gången hon besökte Stockholm, och då hon derjcmte yttrade att Korssfararne var det första spectakel hon sett, tillsporde henne en ung Cavaljer: Nå! hvad tyckte min nådiga om pjeseu? Alldelse ovan vid Spectakler, vågar jag väl icke deröfver fälla ett bestämdt omdöme; men niusiken var oändligen vacker och aftonen för mig högst angenäm. Musiken? musiken? upprepade flere. Ja, utlät sig Öfverste K: Fröken menar väl Nunnornas chör ic Kyrkan! Ja ja, gubse ben -Stieler hade verkligen mycken förtjenst. . Ja visserligen äfven den; men egentligen menar-jag Ouverturen och det som spelades mellan Akterne. Ett medlidande sorl genomflög samlingen och jag trodde mig till och med från någon af mina grannar höra den Lilla enfaldiga ländtlållan; men det ger.sig väl.? Värdinnan) litet förlägen öfver sin vackra systerdotters fåkunnighbet klappade henne på kinderna och sade: Herrskapet får förlåta min Emmeli. Hon är alldeles ovan vid orchestermnsik och man bör. ej undra. om den då första gången på henne gjorderimtryck. Du skall veta, mitt barn, att den musik man spelar på så kallade Dramatiska dagar, är intel annalän gamla slagdengor, som ingen bryr sig om och ingen står ut att höra på. Det målle vara bra genant för Herrarne, inföll Rådinnan SS. til en Virluos från Kongl: Capellet, som hittills icke deltagit i samtalet, nen på hvars) läppar jag tvekte mio se ett svact leende. det matte