aug YILCISSG I lg v MVIS PIG Le TAC RR
talade under respit-stunderne om ingenting
annat än musik, och alla voro öfverens, att
det musikaliska sinnet, den ägta konstbild-
ningen gjort förvånande framsteg bland den
Stockholmska publiken, i trots af hvad en
och annan näsvis tidningsskrifvare velat på-
stå. Sällskapet anade icke att det på stäl-
let och in:corporce skulle komma att docu-
mentera sig 1 detta fall.
Samtalet föll på den nyss började Spec-
takelsaisonen, Man beklagade att, i den
nya glänsande Operasalonen, ännu, utom
Joconde, ingenting af värde låtit höra sig.
Men man hoppades på Trollflöjten, Donna
del Lago, och framför allt på Fidelio, ty
societen utgjordes af de varmaste, renläriga-
ste Beethowianer. Nn nämnde någon Korss-
fararne och det befanns att alla de samta-
lande bevistat den. Man ordade vidlyftigt
Om Fru Torsslows spel, om Mille Högqgvists
täcka ansigte (Damerna tyckte att det var
alltför långt emellan näsan och munnen, och
hade dessutom kring läpparne funnit ett
visst drag, som — —) om Herr Collbergs
ögon mm. m.
Bland de närvarande var en ung sjutton-
arig flicka, systerdotter till värdinnan, ny-
ligen anvländ till bufvudstaden från en af-
lägsen landsort. Med bifall hade hon nyss
låtit höra sig 1 en Sonate af Beethowen.
Det var första gången hon besökte Stock-
holm, och då hon derjcmte yttrade att
Korssfararne var det första spectakel hon
sett, tillsporde henne en ung Cavaljer: Nå!
hvad tyckte min nådiga om pjeseu?
Alldelse ovan vid Spectakler, vågar jag
väl icke deröfver fälla ett bestämdt omdö-
me; men niusiken var oändligen vacker och
aftonen för mig högst angenäm.
Musiken? musiken? upprepade flere.
Ja, utlät sig Öfverste K: Fröken menar
väl Nunnornas chör ic Kyrkan! Ja ja, gubse
ben -Stieler hade verkligen mycken för-
tjenst. .
Ja visserligen äfven den; men egentligen
menar-jag Ouverturen och det som spelades
mellan Akterne.
Ett medlidande sorl genomflög samlingen
och jag trodde mig till och med från någon
af mina grannar höra den Lilla enfaldiga
ländtlållan; men det ger.sig väl.? Värdin-
nan) litet förlägen öfver sin vackra syster-
dotters fåkunnighbet klappade henne på kin-
derna och sade: Herrskapet får förlåta min
Emmeli. Hon är alldeles ovan vid orchester-
mnsik och man bör. ej undra. om den då
första gången på henne gjorderimtryck.
Du skall veta, mitt barn, att den musik
man spelar på så kallade Dramatiska dagar,
är intel annalän gamla slagdengor, som in-
gen bryr sig om och ingen står ut att höra
på.
Det målle vara bra genant för Herrar-
ne, inföll Rådinnan SS. til en Virluos
från Kongl: Capellet, som hittills icke del-
tagit i samtalet, nen på hvars) läppar jag
tvekte mio se ett svact leende. det matte