före af ett eget interesse att se, huru den-
na anda blåser eld och blixtar, men också
ovök öch mörker, i en poetisk inbillning,
som anser värma för ljus och glans för
klarhet. i
De hufvudsakliga och stora: felen. hos Hr
Rdd:s sångmö åro hennes: brist på hvad
man kallar poetisk intelligens? hon tyckes
tro att det är likgiltigt huru en tanke fram-
ställes, hvarifrån en bild tages: eller hvar
den ställes och hvad den uttrycker, Der-
före sträfvar hon mera efter lysande effeet,
än efter sanning och natur; hon blir bi-
zarr 1 stället för att vara skön, bombastisk
i stället för sublim, och hennes färgglans
urartar någon gång till blott brokighet.
I Cadett-sången (sid. 21) förekomma
följande rader:
Vi(!!) gåtan af lifvet och döden begripa:
Lifvet är hårvligt, ett laddadt gevär,
Der äran, som kula, bor djupt i dess pipa,
Sanningen sitter vid guldtrycket der.
Lifvets och dödens gåta, som annars jor-
dens största tänkare erkänt vara en gata,
den begripa vi (säger Förf.) och den är —
ett laddadt gevär! Men det säkra är att lä-
saren oaktadt den underliga bilden likväl
icke begriper den, och vi skulle nästan vil-
ja tro. att icke heller Förf. sjelf fullt be-
griper densamma. (I parenthes torde mån-
gen läsare fråga sig sjelf: i fall nu sannin-
geu rör vid det laddade lifvets tryck, hvart
tar äran vägen?) Sådana orimligheter före-
komma på åtskilliga ställen. Ett annat af
Br Rdd:s stora fel, är hans vårdslöshet om
språket och versificationep, Hr Rdd. tyc-
kes icke bry sig om, att det han säger är
sagdt på det bästa eller ens på ett passan-
de sätt, allenast att det är sagdt. Vi an-;
förv såsom ex. ur samma Cadeltsång, som
hoger för oss:
? Värt lejon, som ligger på fjellen och lyss-
nar,
Dess stålgrimma tiden bör hålla uti:
När vågen vill stanna, när vindarne tystna,
Stannar ej tiderna: tiden är fri
Etter följande ur det första poemet: ti-
d.ns tecken.
Och hvem som frukta bör dess makt, lägg
-rodrvet uti lä:
Hvad vill du berga, berga straxt, Hvem
vet, hvad som kan ske?
Läsaren finner häraf att Hr Rdd, har ic-
ke ens sökt så mycket grammatikalisk rig-
tighet, att han undvikit det som stöter örat.
Dessa den unge skaldens: fel förtjena
en skarp tillrättavisning , och det sista
af den är till och med oförlåthgt. I
En Poetisk författare kan med sina anlag
göra elt rättvist uppseende såsom Debutant,
utan att derföre vara berättigad till snillets
ger; och om honom mer än någon annan
gäller dun gamla godkända regeln, att en
viss grad af reputation är Jättare att för-
värfva än att upprätthålla. Det vore för
vär litteratur. en törlhist, och för förf. sjelf
mgalunda någon ära, om han, som wverk-
ÄRA - — — BPA KK BR IDR -— PV MM (PM -— AR mm